Högsta domstolens upphävande av ärekränkningsdomen mot journalisten Johanna Vehkoo är ett viktigt klargörande av yttrandefrihetens gränser, inte bara för individen utan även för medias möjlighet att granska extremistiska makthavare.
Hösten 2016 skrev journalisten och författaren Johanna Vehkoo ett inlägg på Facebook, synligt för 200 följare. Där kallade hon den dåvarande kandidaten i kommunalvalet, tidigare stadsfullmäktigeledamoten Junes Lokka, för rasist, nazist och nazistclown.
Junes Lokka polisanmälde hennes inlägg som ärekränkande.
Johanna Vehkoo förklarade orsaken till sitt utbrott på Facebook med att Junes Lokka på sociala medier diskuterat hur han planerade att sabotera ett av hennes offentliga framträdanden, under falsk identitet och påhittad roll som ”journalist”.
Tingsrätten och hovrätten gick på Junes Lokkas linje och dömde Johanna Vehkoo till 15 dagsböter för ärekränkning. Men förra veckan prövade alltså HD åtalet och valde att upphäva hovrättens dom och förkasta åtalet. Johanna Vehkoo frias från straff och skadeståndsskyldighet, och slipper ersätta Junes Lokkas rättegångskostnader.
HD förklarar i sin dom att sammanhanget varit avgörande. En politiker eller offentlig person som själv framfört provocerande eller fientliga ställningstaganden måste själva tåla mer.
Junes Lokka är sedan tidigare dömd för ärekränkning och hets mot folkgrupp. Han har dessutom öppet deklarerat att han stöder nazistiska och rasistiska tankegångar.
Kimmo Nuotio, professor i straffrätt vid Helsingfors universitet, kommenterar i HBL, att HD valt att inte betrakta ärendet som en konflikt mellan två individer, utan tolkat lagens formuleringar om undantag när det gäller offentliga personer och en offentlig diskussion.
Domen ligger i linje med Europeiska människorättsdomstolens praxis, vilken HD också hänvisar till.
HD säger inte att det är fritt fram att kalla vem som helst, vad som helst. Sammanhanget är avgörande.
”Då det handlar om individuella personer där det inte finns en kontext av deras tidigare hatyttranden, offentliga verksamhet och så vidare måste man fortfarande vara försiktig. Men vi måste kunna diskutera de riktiga samhälleliga frågorna. Straffrätten är inte enbart att vi hittar signalord, utan att vi måste förstå kontexten”, kommenterar Kimmo Nuotio.
I det brutala och misstänksamma debattklimat som råder i dag är det väl blott en from förhoppning att debattörer som i brist på argument frestas hänfalla åt elakheter och personpåhopp, i stället besinnar sig och tänker igenom sin argumentation en vända till.
Men om de allra värsta utbrotten av hat måste vi kunna tala klarspråk. Därför är HD:s beslut en oerhört viktig markering av att det finns en gräns för hur långt normaliseringen av extremism kan tillåtas gå. Nazister, islamister, Putinister – i de upphetsade filterbubblorna kokar en häxbrygd av hatspråk som allt oftare spiller över i det offentliga samtalet med oklara hänvisningar till den yttrandefrihet man vill avskaffa för alla andra än sig själv.
