Åländska skolor och daghem har fått fundera till inför årets julfirande sedan den nya landskapslagen om barnomsorg och grundskola med skrivelser om konfessionslös undervisning trädde i kraft vid årsskiftet. En likvärdig undervisning för alla elever är eftersträvansvärd, men om skrivelser i den nya lagen också krockar med vårt kulturarv och våra traditioner missar de målet.
Man kan börja med att fråga sig varför vi firar högtider som jul eller påsk. Från början är bägge förstås kristna högtider, men i dag vill jag för de allra flestas del hävda att de har väldigt lite med kristendomen att göra. Precis som mycket annat i vårt samhälle som ju till hela sitt fundament bygger på kristendomen.
Våra värderingar och lagar och vår kultur och våra traditioner bygger på kristendomen och vi måste kunna värna om sådana saker utan att hamna i en debatt om religion.
Men debatt, eller åtminstone funderingar, har det alltså blivit inför julens firande. Som Ålandstidningen berättade förra veckan har bland annat skolor i Mariehamn och Jomala ställt in årets julkyrka. Och när Jomalas församlingsmusiker Fredrik Erlandsson under de kommande veckorna besöker kommunens daghem får han inte använda ordet gud i sångtexterna. Inte heller får den nalle i prästutstyrsel som tidigare om åren följt med honom komma med. Något Nya Åland rapporterad om.
Det är allt annat än rimligt.
Ingen blir förstås religiös av att gå till kyrkan och sjunga en julsång, av att höra ordet gud eller av att se en nalle i prästutstyrsel. Däremot är det delar av en tradition som genomsyrar hela vårt samhälle. Och så är det oaktat om man är religiös eller inte. Sedan behöver man förstås inte anamma våra traditioner om man inte vill. Men vårt samhälle måste kunna göra det utan att det ses som religiös utövning.
Att samhället värnar om traditioner handlar snarast om att berätta om vad och vem vi är. Att slå vakt om och respektera vår kultur och våra traditioner. Det måste vi kunna göra utan att vara rädda för vad någon annan ska tänka eller tycka.
Vi måste också kunna prata om andra religioner, men att på något sätt jämställa dem med den religion som i två tusen år format vårt samhälle är inte passande. Kristendomen är ett fundament för den demokrati, rättvisa och frihet som vi i dag lever med, och det vore väl konstigt om vi bara glömde bort det. Utan att för den delen behöva tro på något.
När den här ledaren skrivs firar vi lucia. Även det en kristen tradition som nog väldigt få i dag förknippar med religiös utövning. Likväl är det om man vill argumentera för saken precis vad det är. Lucia är ett kristet helgon och hon kommer med ett budskap.
Men varför skulle man vilja argumentera för den saken och påföra någon religiösa budskap när man i stället kan argumentera för helt andra saker? Som att Lucia är en gestalt som kommer med ljus, hopp och gemenskap när det är som mörkast. En fin tradition, precis som jul eller midsommar. Oaktat allt annat.
I grund och botten handlar det om individens förmåga att tänka själv. Vi måste kunna exponera oss själva för andra tankar och vårt samhälle måste kunna ge uttryck för det som format oss. Religionsfrihetens syfte är att alla fritt ska få bestämma över sin religiösa övertygelse. Men vi kan inte låta rädslan över att någon ska bli kränkt montera ner våra allra finaste traditioner som i dag dessutom har väldigt lite att göra med just religion.
Våra daghem och skolor måste kunna fira jul som förut utan att det ses som religiös indoktrinering.
Kevin Eriksson
