I samband med riksdagsvalet i våras genomförde Finlands ​nationella valforskningskonsortium ett antal undersökningar kring valet, demokratin och väljarnas inställning till en rad frågor. Under förra veckan presenterades en del i undersökningen – och ett resultat som borde få varje demokrat att oroas.

På frågeställningen ”Att ha en stark ledare vore bra för Finland, även om ledaren tänjde på reglerna​för att få saker genomförda” svarade nämligen runt en tredjedel av respondenterna ja. Mest positiva till en auktoritär ledare som tar lagen i egna händer var Sannfinländarnas väljare, men också Samlingspartiets, Centerns, Svenska folkpartiets och Kristdemokraternas väljare fanns i spannet mellan 35 och 40 procent ja-svar. Minst villiga att se en auktoritär ledare var De gröna väljarna (11 procent), Vänsterförbundets (15) och Socialdemokraternas (26).
Forskaren Hanna Wass, som varit med om att ta fram undersökningen, säger till Svenska Yle att det finns skäl att oroa sig över resultatet och svängningen i väljarnas acceptans för en mindre demokratisk statsledning. ”Vi har tänkt oss att demokratin har en självskriven roll i den finländska samhällsmentaliteten. Men det är en lite vårdslös optimism som hindrar oss från att se mer subtila förändringar och krafter”.
Hon får medhåll av Inga Saikkonen, akademiforskare vid Institutet för samhällsforskning vid Åbo Akademi, som i samma artikeln säger: ”Jag tycker att det största hotet är att vi tar demokratiska normer eller demokratin för givet. Vår forskning visar att en del av våra finländska respondenter är benägna att prioritera andra politiska vinster än grundläggande demokratiska principer.”

Rörelsen mot en längtan efter mer auktoritära ledare är varken ny eller begränsad till Finland. Inom EU har vi sett hur både Polen och Ungern rört sig i den riktningen, i Turkiet har Recep Tayyip Erdoğan givit sig själv mer och mer makt och i flera europeiska länder har partier som tydligt ifrågasatt grundläggande demokratiska institutioner och rättigheter vunnit mark det senaste decenniet.

Mest tydligt i klassen är förstås USA:s förre, och kanske kommande, president Donald Trump. Hans ifrågasättande av allt från den federala polisen till militärledningen och rättsväsendet undergräver demokratin i landet. Hans sätt att ifrågasätta valresultatet, där han förlorade med över sju miljoner röster, skapade så när en statskupp.
Trumps retorik har skärpts ytterligare den senaste tiden och i New York Times varnar NYU-professorn Ruth Ben-Ghiat för att den påminner om 30-talets tongångar. ”Det finns ekon av fascistisk retorik, och de är väldigt precisa”, säger hon till tidningen.
Men trots den unkna doften av antidemokratisk valpropaganda från upptakten till andra världskriget, och trots att han står åtalad i inte mindre än fyra olika domstolar, är stödet för Trump enormt bland republikanska väljare. Enligt Fivethirtyeight, som väger samman opinionsmätningar, har den förre presidenten stöd av 60,3 procent av republikanska väljare. Närmaste utmanaren, Ron DeSantis, har stöd av 13,5.

Bara runt 13 procent av världens befolkning lever i det som klassas som liberala demokratier. Det innebär att 87 procent lever under styren som mer eller mindre brister i fråga om rättssäkerhet, fria val och mänskliga fri- och rättigheter. Och hoten mot de 13 procenten har ökat markant de senaste åren.

När en tredjedel av ”världens lyckligaste folk” nu visar sig vara villiga att släppa på den demokratiska grundtanken om att alla ska följa lagar som stiftas i demokratisk ordning, då finns det skäl att oroa sig.

Det är dags att på allvar kämpa för vårt demokratiska system. Det är lätt att peka finger åt att det amerikanska politiska systemet mest liknar en dokusåpa, eller skylla attacker mot våra grundläggande funktioner på ryssar och kineser. Men samtidigt vittrar vår tro på demokratin som det bästa styrelseskicket bland den egna befolkningen. En tredjedel är redan villiga att acceptera en ledare som tummar på reglerna för ”att få saker genomförda”. Det är oerhört skrämmande.

Winston Churchill sade en gång ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra”.
Det gäller fortfarande. Men vill vi leva i demokrati får vi inte ta den för given.

Jonas Bladh

jonas.bladhalandstidningen.ax

tel: 266 38