Ålands lagting, Lagtinget, Camilla Gunell, Veronica Thörnroos, Lantråd, Harry Jansson, Vicelantråd, Nina Fellman, Katrin Sjögren, Rainer Juslin, Ingrid Zetterman, Jessy Eckerman,
I dagarna tre ska lagtinget debattera landskapsregeringens budgetförslag. Det blir startskottet för nästa års valrörelse, då positionerna som tas i veckan, också kommer vara de som partierna står för när väljarna ska vinnas i oktober 2023.
Foto: Hülya Tokur-Ehres
Foto:

Bild

Valrörelsen kan börja

I dag klockan 13.00 inleder lagtingets debatten om landskapsregeringens förslag till budget för 2023. Men det är också starten på nästa års valrörelse.

I dagarna tre ska en decimerad, och aningen trängd, landskapsregering (LR) försvara ett budgetförslag som ökar budgetunderskottet med sju miljoner euro trots att intäkterna växer med över tolv. Mot LR:s förslag står långt över hundra ändringsförslag från de numera fem oppositionspartierna.

Det är många områden som kommer att få plats i den tre dagar långa debatten, men framför allt kommer fokus att ligga på ekonomin, underskottet, att antalet anställda i landskapsförvaltningen ökar och på Föglötunneln.
Säkert kommer också en sidodebatt kring de miljö- och klimatlagar som satts i limbo genom Hållbart initiativs regeringsavhopp förra månaden att växa fram, liksom en (mindre) om vindkraftssatsningen. Men framför allt är det de tidigare nämnda områdena som kommer stötas och blötas.

Om vi tar det senare först, tunneln. Liberalerna ger en liten öppning för att godkänna den halvmiljon som LR vill avsätta för provborrningar för Föglötunneln. Den huvudsakliga anledningen till Liberalernas skrivning är att antingen tvinga LR att komma med det omställningsmeddelande som man utlovat, eller att ställa regeringen i dålig dager när den inte kan nå en uppgörelse.

Hur som är det en öppning till diskussion som lantrådet Veronica Thörnroos (C) bör ta om det ursprungliga regeringsprogrammets dopnamn, ”Tillsammans”, inte bara ska framstå som en illa vald politisk floskel.
Tunnelfrågan är en knepig sak för flera partier. Centern är, den offentliga bilden från självstyrelsegården till trots, splittrat kring om investeringen är sund. Samma sak gäller inom Liberalerna.
Och frågan är vad lantrådets uttalande om att hon förväntar sig att Moderaterna och Obundna ska följa regeringslinjen gör med stämningen i regeringskorridorerna. Båda partierna röstade ju emot borrpengarna.

När det gäller ekonomin i stort kommer Liberalerna att försöka slå fast bilden av att de är ett parti som vill ta ansvar för ekonomin genom att hålla igen, medan regeringen låter utgifterna löpa amok. Lite av samma utgångspunkt tar de flesta av oppositionspartierna men med lite olika infallsvinklar.

Liberalerna presenterar mer eller mindre specificerade sparåtgärder som sänker underskottet med i runda slängar 10 miljoner euro. Under budgetdebatten kommer vi ett antal gånger få höra att Lib är det parti som erbjuder en ”borgerlig politik”, medan den Centerledda regeringen övergivit budgetdisciplin och den borgerliga grundtanken, och Obundna och Moderaterna åker med på C-tåget.
Det budskapet har varit Liberalernas främsta de senaste åren, och det kommer vara huvudbudskapet också i nästa års val av årets motionsflod att döma.

Socialdemokraterna och HI sparar mindre, men framhåller också behovet av att styra den offentliga ekonomin mot mer hållbara marker än det underskott som LR presenterar.

Hållbart både ekonomiskt och i klimathänseende. Det blir intressant att se hur de båda partierna hanterar den nya situationen som uppstått efter HI:s avhopp. Socialdemokraterna har varit tuffa i sin kritik av LR:s, och därmed HI:s miljö- och klimatpolitik. Nu blir det svårare att hålla HI ansvarigt för den politiken, och därmed kanske också svårare att vinna tillbaka de röster S tappade till den nya partiet i förra valet.
HI å andra sidan har varit delaktigt i mycket av det som LR presenterar inom området hållbarhet. Men nu ska man också kritisera så som anstår ett oppositionsparti. Den balansgången blir spännande att följa.

Ålands framtids ende lagtingsledamot, Anders Eriksson, har lämnat in tolv motioner inom ett antal områden. ÅF-veteranen håller normalt hårt i de ekonomiska tömmarna, och kommer säkert att argumentera för nedskärningar. Men i motionshögen finns inga stora inbesparingar, men väl förslag som skulle sänka kostnader, som de utmanarrätter också LR diskuterat.

Vad gäller Åländsk demokrati är det nästan så att undrar om Stephan Toivonen givit upp nästa års val redan. Endast två motioner, som i huvudsak går ut på att säga nej till vindkraft och nej till klimatåtgärder, imponerar föga. Kanske är motståndet mot vindkraftssatsningen det nya svarta för ÅLD, men det är en minst sagt vansklig satsning om det är huvudkortet inför valet.
Tre dagars budgetdebatt väntar, sedan vet vi hur partiernas inriktning inför valåret 2023 ser ut på riktigt.

Hittat fel i texten? Skriv till oss