I höstas gick jordbrukare både på Åland och i Finland ut och krävde mer pengar för sina produkter. Under devisen ”Varför får den minst som gör mest?” manifesterade bönderna mot de låga producentpriserna bland annat genom att sälja produkter till samma kilopris som de själva får.
Samtidigt som priserna till producenterna förblivit låga har produktionskostnaderna, inte minst bränsle- och gödselpriserna, stigit kraftigt. Det här medför en likviditetskris för producenterna som håller på att bli akut.
Är då en för konsumenten dyrare mat lösningen på jordbrukets dåliga lönsamhet? Inte nödvändigtvis, jordbrukarna anser nämligen att detaljhandeln med de stora matkedjorna Kesko och S-gruppen i bräschen får för stor del av den gemensamma kakan. De två kedjorna kontrollerar tillsammans 83 procent av marknaden och har en avgörande roll i prissättningen. Mats Nylund, ordförande för Svenska lantbruksproducenternas centralförbund (SLC), säger till Hufvudstadsbladet att de stora kedjorna inte bara har en stark förhandlingsposition på marknaden, de gör också stora vinster. Därför vill producenterna nu ha mer press på handeln så att böndernas lönsamhet blir bättre.
Den här frågan är inte ny. När dåvarande EU-parlamentarikern Carl Haglund medverkade på Ålands producentförbunds jordbrukspolitiska diskussion i februari 2012 ansåg han att det börjar bli dags för ett bondeuppror mot S-gruppen och Kesko på grund av att de betalar så dåligt till producenterna.
Tio år har gått sedan dess men problemen kvarstår. Kanske det är dags att också konsumenterna ger sig in i debatten. SLC och dess finskspråkiga motsvarighet MTK visar nämligen i en undersökning att majoriteten av finländarna vill att jordbrukarna ska få en större del av priset på maten än de får i dag. Undersökningen visar också att de flesta konsumenter skulle vara beredda att betala mer för maten om prishöjningen skulle gå direkt till bonden.
Fler både offentliga och privata institutioner, organisationer och företag kunde samtidigt ta modell av Godby högstadieskola som gått in för att servera så mycket axganskt som möjligt. Sedan tidigare har köket på GHS fokus på att undvika kemikalier i maten och beräkna dess koldioxidpåverkan. Nu använder man dessutom så mycket åländska råvaror som möjligt och gärna ekologiska. Genom att köpa upp från egna, lokala leverantörer får producenten hela summan. Se där kloka initiativ för fler att ta efter!
År 2023 börjar en ny programperiod för den gemensamma jordbrukspolitiken i EU. Mer fokus läggs på klimat och miljö. Utsläppen ska minska och mer ekologiska produkter ska ut på marknaden.
En helt ny åtgärd i det nya programmet är djurens välbefinnande, alltså en bättre djurhållning. Världsnaturfonden WWF kom i november med en köttguide där bland annat nöt-, gris-och kycklingkött granskas. Guiden visar, bland annat, att svenska bönder överlag tar bättre hand om sina djur än kollegerna i Finland, att grisar mår sämre i Finland än i Sverige, att finskt nötkött får flera prickar och att det svenska kycklingköttet underkänns.
Enligt Ålands producentförbunds vd Sue Holmström mår de åländska produktionsdjuren ändå bra. Förhoppningsvis har hon rätt, rapporterna om får och lamm som dött i ett skitigt fårhus av brist på mat och vatten, om smutsiga ladugårdar som inte åtgärdats och om hästar som far illa talar ändå ett lite annat språk. Alla åtgärder som syftar till att djuren har det bra är därför välkomna.
Så när vi under den stundande julhelgen dukar fram julskinkan får vi hoppas att den suttit på en gris som levt under åtminstone drägliga förhållanden innan den hamnade på julbordet.
Kerstin Österman
tel: 26 026
