Brist på forskning om långsiktiga effekter

I augusti 2025 tog Mariehamns stad i bruk en ny jämställdhets- och likabehandlingsplan för daghemmen. Planen bygger på intersektionell feminism, samma teorigrund som normkritisk småbarnspedagogik utgår från. Varje gång sådana ideologiskt präglade dokument införs i verksamheter – särskilt de som riktar sig till barn – väcker det vår skepsis.

Normkritisk barnomsorg är en vidareutveckling av genuspedagogik och syftar till att synliggöra och motverka normer som anses begränsa barn eller skapa ojämlikhet. Den baseras på en intersektionell maktanalys där blan annat kön, hudfärg, ras, familje- och kulturnormer, funktionsnormer och heteronormer ingår. Målet är att skapa en så ”icke-begränsande” och jämlik vardag som möjligt.

I inledningen till planen skriver man att “All barnomsorgspersonal skall arbeta aktivt för att motverka traditionella könsmönster och könsnormer”. Alltså inte bara tillåta barn att leka könsneutralt eller könsöverskridande, utan att “aktivt motverka det traditionella”.

Vidare betonar man vikten av att uppmärksamma konsekvenser för barn “tex om ett barn som inte vill bli kallad flicka, ändå blir det av barn, personal och föräldrar”, och hur viktigt det är att “istället för att enbart prata om flickor och pojkar, prata om flickor, pojkar och barn som inte känner sig som endera, utan kanske både och”.

Man skriver att “För att garantera att alla barn kan identifiera och uttrycka sitt kön på olika sätt är det viktigt att vi inte tar barnets kön för givet. Detta kan uppmärksammas genom exempelvis att personalen är medvetna om att det finns barn som varken definierar sig som flickor eller pojkar.” Samt att “Vi bekräftar barnet utifrån det egna könsuttrycket.”

Det finns flera problem med denna typ av normkritisk barnomsorg. Den är tydligt politiserad och riskerar att förskolan styrs av en värdegrundsagenda snarare än barnens behov. Den utgår från avancerade teorier – queerteori, postkolonialism, poststrukturalism – som saknar relevans för små barn. Fokus på att ”tänka normkritiskt” kan dessutom göra att trygghet, lek och vardaglig omsorg hamnar i skymundan. Det finns också en risk att personalen överanalyserar och ingriper i spontana lekar, särskilt när barn leker könsstereotypt, eftersom planen kräver att traditionella könsmönster ska motverkas.

Den mest avgörande kritiken från oss nu gäller dock bristen på forskning om långsiktiga effekter av dessa metoder. Mycket bygger på teori snarare än evidens. Bildningsnämndens syn på kön tycks utgå från en radikal progressiv könsideologi som saknar vetenskapligt stöd, liksom den könsbekräftande linje planen förespråkar. Barnomsorg bör i första hand bygga på vetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet och vi önskar därför en förklaring från ansvarig tjänsteman kring hur man har tänkt, enligt dokumentet biträdande bildningschef i Mariehamns stad. Och är den här sortens planer som bygger på radikalt tankegods förankrat med föräldrarna?

Ålands Konservativa Förening Urd r.f