Ta bort normkritik – skada barnen

Debatten om barnomsorgen förtjänar mer än slagord. När en politiker säger att normkritiken ska bort ur läroplanen behöver vi ta ett steg tillbaka och prata om vad det faktiskt innebär. Det handlar inte bara om ett enskilt ord i ett dokument, utan om barnens rättigheter, om jämlikhet och om hur barnomsorgen är uppbyggd från grunden. Därför vill jag bidra till en saklig diskussion om vad barnomsorgen egentligen vilar på, vad normkritik betyder och vilka konsekvenser det skulle få om man plockade bort det ur läroplanen.

Det går inte att prata om barnomsorg utan att prata om politik. Det är politiska beslut som skapat barnomsorgens grundläggande ramar som läroplan, lagar och barnkonventionen. Det samma gäller finansiering, barngruppernas storlek och personalantal vilka också är politiskt styrda. Till grund för alla delar av barnomsorgen ligger det alltså ett eller flera politiska beslut, att följa läroplanen är alltså att följa politik. Därför blir det väldigt missvisande att säga att barnomsorgen ska vara opolitisk.

Normkritik handlar inte om att man ska lära barn vissa åsikter utan det handlar om att skapa jämlika förutsättningar. När man arbetar normkritiskt så synliggör och ifrågasätter man normerna som styr våra föreställningar om hur människor bör vara samt att man breddar barns handlingsutrymme och arbetar för att motverka diskriminering. Den åländska läroplanen för barnomsorgen understryker detta genom att betona barns rätt till likabehandling och delaktighet oavsett bakgrund eller förutsättningar. verksamheten ska även främja jämställdhet, respekt för olikheter och inkludering, vilket direkt stödjer ett normkritiskt arbetssätt. Genom att följa dessa riktlinjer blir normkritik en integrerad del av vardagen på daghem, där varje barn ges möjlighet att utvecklas på sina egna villkor.

Eftersom arbetet med likabehandling, demokrati, delaktighet och även barns rättigheter bygger på en normmedvetenhet så blir det väldigt svårt att ta bort normkritiken i barnomsorgen. Det skulle leda till att arbete med värdegrund, likabehandling och så mycket mer skulle fallera samtidigt som barnens rätt till att uttrycka sin identitet inte skulle beaktas. Tar man bort normkritiken så tar man i praktiken bort barnens rättigheter ur läroplanen. En barnomsorg utan normkritik skulle leda till att olikheter ses som problem i stället för resurser, tysta eller annorlunda barn blir osynliga samtidigt som barn som bryter mot normen riskeras att utsättas för mobbning eller exkludering. En barnomsorg utan normkritik blir en barnomsorg där vuxnas omedvetna normer styr, inte barns rättigheter.

Att ta bort normkritik hotar inte bara barns rättigheter i dag, utan riskerar också att forma ett samhälle där olikheter ses som problem och där framtidens generationer får mindre utrymme att växa som trygga, kreativa och jämlika medborgare.

MJ