SVT visar dokumentärserien ”Nytorgsmannen”, som handlar om en av förra årets mest uppmärksammade svenska brottsutredningar. En serievåldtäktsman drogade kvinnor i sin lägenhet, förgrep sig på dem och filmade det. De upprepade integritetskränkande sexualbrotten krävde olika grad av planering och begicks över tid mot ett tjugotal olika kvinnor.
I dokumentären framgår det att polisens arbete vad gäller våldtäkter skulle kunna förbättras avsevärt. En fråga som väcks är hur myndigheter viktar olika typer av brott mot varandra. Brott som anses ”allmänfarliga”, som narkotikabrott, prioriteras – men inte våldtäkt. Resurser, kunskap och vilja måste till för att sexualbrott ska kunna hanteras snabbare och bättre.
Dokumentärmakarna fick höra av polisen att serievåldtäktsmän är ovanligt förekommande. Men enligt Brottförebyggande rådet i Sverige fanns det 501 gärningsmän som angripit minst tre offer under åren 2014-20, och mörkertalet är stort.
Utredningen mot Nytorgsmannen började som ett narkotikaärende, men tog en annan vändning när polisen genomsökte 34-åringens telefon och hittade filmerna där medvetslösa kvinnor utsätts för sexuella övergrepp av mannen. Om han inte hade åkt fast för narkotikabrott hade det inte upptäckts och han hade kunnat fortsätta, trots att två av de offer som han sedan dömdes för att ha utsatt redan hade polisanmält honom.
Förra hösten dömdes Nytorgsmannen för att ha begått 35 brott mot 19 kvinnor, domen fastställdes tidigare i år av Svea hovrätt. Påföljden blev fem år och totalt 1,1 miljoner kronor i skadestånd till de utsatta kvinnorna. Rättssystemets flora av straffrabatter gör att det i praktiken innebär att han är ute ur fängsligt förvar efter drygt tre år. Efter tingsrättsdomen var Nytorgsmannen så pass nöjd att han själv valde att inte överklaga den, trots att han hade nekat till brott.
Många anser att straffet är provocerande lågt för någon som konstaterats begå upprepade fall av sexualbrott, och att rättssystemet inte skyddar kvinnor som är den grupp som absolut oftast utsätts för just dessa brott.
Hur kunde Nytorgsmannen, som beskrivs som en av Sveriges värsta serievåldtäktsman genom tiderna, få ynka fem års fängelse? Orsaken till det milda straffet är dels att han friades från våldtäkt i flera fall och bara dömdes för sexuellt övergrepp eller sexuellt ofredande, brott med betydligt lägre straff. Han friades även för grov våldtäkt, vilket hade gett en annan strafflängd.
Men framför allt får Nytorgsmannen en generös straffrabatt. För de sju våldtäkter han dömdes för, samt sexuella övergrepp och ofredanden, skulle han ha fått 15 års fängelse enligt straffmätningen av brott för brott. Åklagaren yrkade på 12 år.
I svensk, och finsk, lag finns något som kallas för asperationsprincipen, i dagligt tal kallad mängdrabatt. Vid flerfaldig brottslighet finns ett tak för hur högt straffet kan bli, som är lägre än vad det skulle blivit om man bara adderar ihop samtliga brott.
Principen tjänar ett syfte. Det vore stötande om en person som döms för ett stort antal lindriga brott, till exempel stöld, skulle få samma straff som en mördare. Det får inte heller vara som i amerikansk lagstiftning där en person kan dömas till livstids fängelse tre gånger om.
Men det betyder inte att serievåldtäktsmän bör komma så lindrigt undan som Nytorgsmannen gör. Utdömda straff måste vara rimliga i förhållande till brott, det är inte fem års fängelse för djupt integritetskränkande brott som egentligen skulle ha gett 15 år. Vad sänder det för signal – våldta tre kvinnor till priset av en?
Ska det inte spela någon roll för straffet om man begår 10 eller 100 våldtäkter? Något skaver rejält när diskrepansen mellan lagstiftning och allmän rättsuppfattning är så stor. Så påtagligt låga straff riskerar att urholka förtroendet för rättsväsendet.
Linda Blix
tel: 26 637
