Landskapsrevisionen, som oberoende myndighet, ska årligen genomföra en revision samt en effektivitetsrevision. Den årliga revisionen är en bedömning om årsredovisning och underliggande redovisning är korrekt och ger en korrekt bild av landskapets ekonomiska situation. Effektivitetsrevisionen har däremot syftet att bedöma om budgetmedlen använts på ett sparsamt, effektivt och ändamålsenligt sätt.
Myndigheten har genom sina årliga genomgångar gång efter annan visat på en tydlighet där ålänningarnas främsta sätts i första rum. Där utmaningar och eventuella problem klart och tydligt utmejslas utan krusiduller. Så även i den senaste berättelsen över effektivitetsrevisionen för 2023.
Den åländska politiska vardagen handlar självklart mycket om tyckanden, som politik ska göra. Däremot har ålänningarna blivit vana med att det inte leder till så mycket konkret från den politiska sfären. Att ord står mot ord och att vi stannar där.
Samtidigt finns det, vågar jag säga, en allmänt rådande uppfattning om att våra skattemedel inte används på bästa möjliga sätt. Där strukturer, gamla processer och invanda mönster sätter agendan snarare än tillgängliga medel och rådande verklighet.
En situation som dessutom präglas av om inte rädsla så åtminstone ett politiskt avvaktande, som i vissa fall grundar sig i en oro om vad vissa väljare eller politiska motståndare ska tycka. Det hela leder till en passivitet som tyvärr har präglat det åländska politiska beslutsfattandet under en längre tid. Eller som vi säger på ren åländska – ett rysligt velande.
Med detta som bakgrund är det alltid intressant att läsa landskapsrevisionens berättelse över effektivitetsrevisionen. Där tydliggörs de problem som uppdagats och det finns en klar och tydlig uppfattning om vad som behöver göras. Så även i årets berättelse, som Ålandstidningen presenterade i tisdagens tidning.
Ser vi närmare på vad landskapsrevisionen presenterade är det troligen många gånger välkänd fakta för de flesta involverade, men det blir lättare att ta frågorna politiskt vidare med berättelsen som grund. För den kritiken som framkommer är befogad.
För precis som landskapsrevisorn framhåller har landskapet problem med kollektivavtalsförhandlingar som hotar inverka hämmande på utvecklingen av verksamheten på grund av att intressebevakandet försvårar att betala ut konkurrenskraftiga löner. Att den chef som har sämre anställningstrygghet ska ha högre lön än den som är anställd tillsvidare. Att det inte bara räcker med att göra sitt löpande arbete som chef utan att det även krävs ett ökat fokus på utveckling och effektivisering av förvaltningen.
Det finns politiker som ibland framfört att landskapsrevisorn som myndighet är för politisk, men den kritiken ska man nog bara ta som ett tecken på att myndigheten trycker på rätt saker. För tjänstemän får nästan alltid kritik för att vara för politiska när felaktigheter lyfts fram. Då tas det ibland på näsan av vissa politiker och frågorna ska glömmas bort.
Vi ska även komma ihåg att politiker även företräder väljargrupper och olika intressen medan landskapsrevisionen är oberoende och ska se till att våra skattemedel används på bästa sätt. Det tåls att tänka på.
Tydligheten i vad som är bra och vad som kan göras bättre är föredömlig i dessa effektivitetsrevisioner och landskapsrevisionen är som myndighet en tillgång för såväl det offentliga Åland som oss medborgare. Så nu hoppas vi att våra politiker tar till sig uppmaningarna och ändrar på det som ändras skall. Det bygger förtroende och tjänar hela Åland.
Daniel Dahlén
