Det var säkert många som satt morgonkaffet i strupen när vi i morse (22/5) läste nyheten om att Ryssland ensidigt vill ändra havsgränsen mot Finland och Litauen. Enligt ryska regeringsdokument som The Moscow Times hänvisar till vill Ryssland helt enkelt förklara en del av vattenområdet i Finska viken samt nära Kaliningrad som sina inre havsvatten. Områden som i dag är finska skulle således bli ryska. Nyheten är givetvis sprängstoff, men nu behövs mer is i magen. Ta nyheten för den hybridpåverkan det är.
Utrikesminister Elina Valtonen (Saml) kommenterar nyheten med att det i detta läge är viktigt att komma ihåg att det är hybridpåverkan i syftet att skapa förvirring. Ett tydligt och klart besked som vi ska förhålla oss till i den fortsatta mediabevakningen av ärendet. För som ett brev på posten kunde vi se krigshökarna andas morgonluft och plötsligt kom det ena utspelet efter det andra. Mitt i allt stod återigen även Ålands demilitarisering i fokus, en demilitarisering som står sig starkare än någonsin, men som för vissa hökar är en nagel i ögat.
Redan i maj för två år sedan varnade den här ledarsidan för att vi kommer att få se ett utökat antal ryska påverkningskampanjer. Orsaken var då att den finländska skyddspolisen vid upprepade tillfällen hade lyft frågan.
Detta har givetvis inte slutat, och vi ska även komma ihåg att med ett annalkande EU-val är antalet påverkningskampanjer fler än någonsin. Det har även bekräftats på regeringsnivå runt om i EU och åtgärder vidtas för att skydda medborgarna från Rysslands försök.
Det är lätt att tro att påverkningskampanjer enbart handlar om teknik samt hur man på nationell nivå agerar för att öka motståndskraften. I slutändan är det dock otroligt viktigt hur vi som enskilda individer agerar och om vi låter oss lockas av desinformations- och påverkningskampanjer.
Här bär vi alla ett stort ansvar oavsett om vi är en högre militär, politiker eller vanlig Svensson. Framförallt brukar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap poängtera vikten av att vi tillämpar den gamla devisen om att det inte finns enkla lösningar på komplexa problem. I det facket hamnar definitivt Åland som demilitariserat och neutraliserat.
Den åländska demilitariseringen står sig starkare än någonsin och vårt största skydd är neutraliseringskonventionen från 1921, Finlands Natomedlemskap genom artikel 5 och avsaknaden av militära mål på Åland enligt demilitariseringsbestämmelserna. Att rubba detta i dessa tider vore ansvarslöst och hotar inte bara Åland utan hela stabiliteten i Östersjön. Något som även president Sauli Niinistö varit tydlig med vid ett antal tillfällen.
En militär ser med militärögon, men det som behövs i dessa tider är inte bara militärkunskap utan framför allt en vass penna och diplomatiska kontakter, som tidigare riksdagsledamoten Elisabeth Nauclér brukar säga i debatten. Därför ska vi vara glada över att Finland styrs av politiker och inte av krigshökar. Det är inte läge att fokusera på Ålands demilitarisering, utan fokus ska läggas på det som eventuellt kan hända i Finska viken. Vi kan glömma Paasikivis utspel och i stället lyssna på de kloka ord som president Alexander Stubb sammanfattar hela situationen: Finland agerar som alltid lugnt och utgående från fakta.
Daniel Dahlén
