Välj en valfri söndag under lågsäsong. Torggatan ligger troligen ganska öde. Kanske skyndar någon in i matbutiken för att handla ingredienser till långkoket där hemma. Det drar kallt kring benen när du och barnen stretar mot Torget. I lekparken i det nordöstra hörnet är det ändå liv och rörelse, flera andra familjer är där.

Barnen turas om att gunga, någon konstaterar att det har klottrats på klätterställningen igen. På området finns även två fjädergungdjur och en liten karusell. Den sistnämnda är placerad en bit bort – nästan som att dess primära uppgift är att fylla en plats som annars skulle stå tom.

Det som slår en är att det här är en lekpark som främst är inriktad endast mot de allra yngsta barnen, samtidigt som den inte uppmuntrar särskilt mycket till lek och rörelse.

Det är lite intressant att barn i allmänna miljöer så ofta förpassas till ett undanskymt hörn. Torget breder ut sig över ett stort område, som under merparten av året endast utgör en plats människor korsar på väg någon annanstans. Det behövs förvisso som samlingsplats för marknader och musikevenemang, men nog kunde väl det utrymme som är vigt åt barnen tillåtas sträcka ut sig lite mer? Åtminstone vore det en fördel med någon form av avgränsning mot den trafikerade Strandgatan.

Den lilla lekplatsen i Miramarparken är ett annat exempel på hur fantasilöst det kan bli när vuxna planerar för barn. Huvudattraktionen utgörs liksom på Torget av en klätterställning i form av ett skepp. Under flera år saknades en grind mot den hårt trafikerade Österleden, men det är åtminstone åtgärdat nu.

Lilla holmen, ibland kallad ”barnens ö”, har det gjorts flera utredningar om. Det är en populär samlingspunkt, inte minst på grund av badmöjligheterna och djuren. Också här finns utvecklingspotential.

En kommitté som för några år sedan tillsattes för att se över området föreslog en sorts temalekpark med arbetsnamnet ”Lilla Mariehamn”. Visionen var att den skulle fyllas med kända stadsbyggnader i lekstugeformat. Om det hela genomförs återstår att se, utredningen ligger just nu hos en referensgrupp.

En eventuell satsning på lekparker ska förstås finansieras också, och alla är nog medvetna om att det är svårt att få loss pengar i de här tiderna. Men en sak är säker. Barn behöver inte dyra piratskepp eller kostsamma specialbyggen. Satsa i stället på grejer som stimulerar fantasin och träning av motoriken. Små kullar i marken och stubbar i olika höjd. Gungor, nergrävda bildäck att hoppa mellan och gungbrädor. Svårare behöver det inte vara.

Det krävs förstås regelbunden tillsyn och att saker och ting är i skick – för slitage uppstår med tiden. Men synd vore om det är just de högt ställda säkerhetskraven som är anledningen till att lekplatserna ser ut som de gör i dag.

Socialdemokraterna i staden lämnade nyligen in en motion till stadsfullmäktige om en upprustning av Gnisten, bland annat med tanke på säkerheten. De olyckor som inträffat där i vinter visar att det finns ett behov att göra något åt saken. Men samtidigt borde staden se över även lekparkerna, som ju faktiskt används året om.

Behöver vi verkligen omkring 26 lekparker i Mariehamn (utöver de som också finns vid daghem och skolor) eller kan man skippa några av de mindre till förmån för en eller två som man verkligen satsar på? Just den senare frågan har nyligen lyfts i infrastrukturnämnden, som i sin verksamhetsplan för 2021 har med en punkt om att man avser se över stadens lekparker under året. Förhoppningsvis leder diskussionen också till konkreta åtgärder.

Snart går vi in jubileumsåret Åland 100. När vi är klara med firandet skulle det vara en fin gest att även ägna de som ska bygga Åland det kommande seklet lite mer uppmärksamhet.