Foto:

Språkfrågan inte bara en åländsk angelägenhet

En ny nationalspråksstratetgi håller på att ta form. Det är ett viktigt arbete för att Finland fortsättningsvis ska kunna stoltsera med två nationalspråk.

2012 fick Finland sin första nationalspråksstrategi under regeringen Katainen. Syftet med strategin var att hjälpa myndigheter att tillgodose de språkliga rättigheterna som alla finländare har, oberoende man har svenska eller finska som modersmål.

Strategin innehåller flera praktiska verktyg för hur myndigheterna ska säkerställa att landet fortsättningsvis ska kunna stoltsera med två livskraftiga nationalspråk. Inte har strategin heller lämnats åt sitt öde. Justitieministeriet, vars uppgift var att se till att strategin implementerades och efterlevdes, har följt upp arbetet. Resultatet är tudelat: trots att mycket har gjorts har de goda effekterna ändå uteblivit.

I en slutrapport från 2017 konstaterar ministeriet att svenskspråkigas rätt att kommunicera på sitt modersmål i anlitandet av offentlig service fortsättningsvis är bristfällig–även om lagstiftningen i huvudsak är i skick. Det funkar inte i praktiken, svenskan håller på att försvinna inom förvaltningen.

Allt annat hade varit förvånande. Det är svårt att kommunicera med finska myndigheter på svenska, ibland till och med omöjligt. Och risken för missförstånd är överhängande. Det här är inte bara vardag för ålänningar, utan för alla svensktalande i Finland. I våra offentliga kontakter får vi sämre service än finskspråkiga. Enligt Språkbarometern från 2020 är problemet störst i Nyland och Åboland– där paradoxalt nog många tvåspråkiga kommuner finns och många svenskspråkiga bor.

Svårigheten ligger i att rekrytera svenskspråkig arbetskraft. En delförklaring kan vara den så kallade hjärnflykten till Sverige. Under 2000–2017 flyttade drygt tre procent av finlandssvenskarna västerut för att jobba eller studera. Men även det privata näringslivet är en tuff konkurrent.

Så mycket av ansvaret landar praktiskt taget i famnen på personer med finska som modersmål. Och hur löser man det? Kanske borde de medarbetare som väljer att fortbilda sig i det andra nationalspråket premieras? Kanske borde man redan i rekryteringsskedet locka med en extra slant i lönekuvertet för den som kan ge service på svenska, eller finska för den delen?

Attityderna mot svenska är, fortsättningsvis, ett problem i Finland. Det finns ett motstånd till den så kallade tvångssvenskan, och speciellt i östra Finland skulle man hellre vilja ha ryska på schemat. Här behövs ett aktivt attitydförändringsarbete. Mer kontakter över de språkliga gränserna redan i tidig ålder, utbyten mellan skolor och genom fritidsaktiviteter. Och en språkundervisning som fokuserar på kommunikation.

Utbudet av svenskspråkiga utbildningar måste tryggas, såväl på gymnasial- som högskolenivå–även på distans för största möjliga flexibilitet.

Men lika viktigt som att den enskilda tjänstemannen kan betjäna på svenska är att den enskilda medborgaren kräver service på sitt modersmål. I Språkbarometern uppger hälften av att de svenskspråkiga i Åboland och Nyland att de inte ens försöker eftersom risken att de får felaktig information är stor. Det leder givetvis till en helt skev bild av språkbehovet i förvaltningen.

Samtidigt är det helt mänskligt att den enskilda väljer minsta motståndets lag–även om man i det här avseendet biter sig själv och sina språkfränder i svansen.

Den som anser att en myndighet har brustit i sin språkliga service kan göra en JO-anmälan. Men det kan i ärlighetens namn kännas oöverstigligt för många. Eller man kanske inte ids. Här borde myndigheterna möjliggöra en mer omedelbar återkoppling på den service man fått. En snabb knapptryckning efter ett telefonsamtal, eller ett en enkelt formulär på den aktuella myndighetens webbplats, med språket i fokus.

Just nu pågår arbetet med att uppdatera Nationalspråksstrategin, och styrgruppen har nyligen godkänt riktlinjerna. Den här gången säger man sig sikta högre än 2012. Och med tanke på resultatet av den förra strategin är det nog så viktigt att man lyckas med det.

Hittat fel i texten? Skriv till oss