Kommunsamarbeten sparar inte alltid pengar, men de förbättrar rättssäkerheten för invånarna. Kring det torde det inte finnas så många frågetecken.
Hösten 2021 tillsatte landskapsregeringen en arbetsgrupp med uppdrag att förbättra hemundervisade barns rätt till likvärdig undervisning. I slutrapporten framkom att både kommuner och berörda familjer vill ha tydligare riktlinjer. Lärarrepresentanterna i arbetsgruppen vittnade om situationer där vårdnadshavare vägrat samarbeta samt om styrdokument som tolkats olika och därmed lett till problem. Arbetsgruppen föreslog att ett gemensamt kompetenscentrum skulle bildas alternativt att ett kommunalt samarbete skulle upprättas.
I kölvattnet av det utvecklade Mariehamns stad en organisation för hemundervisning, och övriga kommuner erbjöds möjligheten att köpa tjänsterna. Tanken var att kvalitetssäkra tjänsterna och säkerställa att alla barn får den goda undervisning som de faktiskt enligt lag har rätt till.
Bildningsnämnden i Sottunga var till en början positiv till att köpa tjänsten. Men sedan hände något.
I februari skrev de hemundervisande familjerna i Sottunga ett brev till kommunen där de argumenterade för att tillsynsläraren Ditte Storck Christensen – som familjerna själva en gång föreslagit för tjänsten – skulle få fortsätta. De hävdade att kontinuiteten är viktig för barnens trygghet. Även om familjerna inte uttryckligen hotade med att flytta från kommunen om de inte fick som de ville kunde man ändå utläsa det mellan raderna: ”En välfungerande tillsyn är nödvändig för att vi ska våga se Sottunga kommun som vårt framtida hem”.
Trots familjernas försök till påverkan meddelade kommunstyrelsen under våren sitt intresse för köp av tjänsterna från staden. Man hade i samma veva fått ett påpekande från landskapsregeringen (LR) om att kommunen ska försäkra sig om att vårdnadshavare inte får påverka arrangemangen kring tillsynen. Detta med anledning av LR:s utredning om tillsättandet av tillsynsläraren.
Inför styrelsens möte i maj gjorde familjerna försök till ytterligare påtryckningar. I en skrivelse meddelade de att de önskar vara delaktiga i beslut som rör hemundervisningen samt att de önskar att nuvarande system ska fortsätta.
Nu har alltså bildningsnämnden i Sottunga sagt nej till köp av tjänster från Mariehamn – även om man i ett senare skede är villig att ompröva beslutet. En av motiveringarna är att kostnaden skulle fördubblas – tjänsten kostar 1.150 euro per elev och år – jämfört med nuvarande system. Men som första motivering till beslutet står att alla är nöjda med nuvarande system. ”Det gäller barn och vuxna i de hemundervisande familjerna såväl som de nuvarande tillsynspersonerna”.
Man baxnar.
Lägg därtill att skoldirektör Kerstin Lindholm, som är den andra tillsynsläraren i kommunen, föredragit beslutet. Varför lyftes inte frågan om jäv?
Att vårdnadshavarna inte ska ha någon del i beslutet om tillsynen är så självklart att det inte ens ska behöva påpekas. Att en tjänsteman inte ska fatta beslut om sin egen roll är lika självklart. Låt oss dra en något förenklad parallell: ska privata vårdgivare få välja vem som övervakar att de följer lagen? Ska krögare få utse valfri person som utför livsmedelsinspektionerna?
Själva syftet med tillsynen är en oberoende granskning. Inte att den som ska granskas är ”nöjd”.
De vårdnadshavare som väljer att undervisa barn i hemmet ska, precis som alla andra som utför lagstadgade verksamheter, tåla granskning.
Hemskolarna har gett Sottunga ett välkommet uppsving. Det är förståeligt att kommunen månar om att de ska trivas och stanna kvar.
Men samhället får aldrig svika barnen. Vad föräldrarna vill spelar faktiskt ingen roll. Skolan är i vissa fall den enda kontakten ett barn har med samhället, och den enda möjligheten för samhället att upptäcka om något är fel.
Kommunstyrelsen har ännu alla möjligheter att rätta till bildningsnämndens ogenomtänkta beslut.
Sandra Widing
tel: 26697
