”Nu är epidemin de ovaccinerades epidemi”, slog THL:s överläkare Otto Helve fast vid hälsomyndigheternas senaste coronapresskonferens.

En klar majoritet av de som intensivvårdas är ovaccinerade. Åbo universitetscentralsjukhus har tidigare gått ut med att 95 procent av intensivvårdspatienterna är ovaccinerade, medan fem procent har fått en dos vaccin. Ingen som fått båda doserna vaccin har behövt intensivvård, vilket visar hur effektiv vaccinering är för att skydda människor mot den allvarliga sjukdomsformen.

Intensivvårdspersonal vittnar om kampen att känslomässigt hålla uppe motivationen, de vet att om patienterna hade vaccinerat sig hade de inte behövt ligga där.

Frustrationen är förståelig, även om man ska komma ihåg att det finns några personer som av olika skäl inte kan vaccinera sig.

Fortfarande måste vi tåla ännu en tid med begränsningar i vardagen. Trots att vissa lättnader har införts skapar pandemin ständigt olika situationer att förhålla sig till.

Vid minsta symtom som tyder på sjukdom ska familjer hållas hemma och alla ska coronatestas, från små barn till fullt vaccinerade personer. Höstförkylningarna drar in och trycket på testningen ökar.

För några dagar sedan vädjade smittskyddsläkarna i Finlands sex största städer i ett gemensamt ställningstagande om att få lätta på smittspårningen. Enligt läkarna är smittspårningen inte ändamålsenlig och stjäl resurser av den övriga hälsovården som har för lite personal.

I Danmark faller de sista coronarestriktionerna på fredag. Danskarna kan då leva som före pandemin, utan covidintyg eller distanskrav. I början av pandemin satte landet in strikta restriktioner som skolstängningar och stängda gränser. I dag är vaccinationstäckningen hög och de danska myndigheterna har tagit beslutet att covid-19 ska nedklassas till en sjukdom som visserligen är obehaglig, men inte farlig på samma sätt som före vaccinen.

Att helt eliminera coronaviruset är omöjligt, men vaccinen förhindrar ändå allvarlig smitta. Att förhindra vartenda coronafall till vilket pris som helst kan därför inte vara målet.

Omsorgsminister Krista Kiuru (S) står för den strängaste linjen i pandemibekämpningen, men den långsamma strategin ifrågasätts från allt fler håll, inte minst från näringslivet. När når vi vändpunkten? Hur länge ska vi ha restriktioner?

Det finns en poäng med att inte vara för sen med att öppna samhället, risken är anna

rs att människor inte uppfattar åtgärder som logiska.

Det är rimligt att följa Danmarks exempel och ta snabbare steg mot att återgå till ett helt fritt och rörligt samhälle.