I skrivande stund är det bara timmar kvar till Donald Trump skrivs in som USA:s 47:e president. Det innebär att vi får ett nytt normala även här i Europa. För precis som tidigare konstaterats på dessa ledarsidor får världen med Donald Trump en spelplan som förändrats i grunden när det nu blir den normalt allra mest stabilitetssökande staten som blir den som skakar om världen.
Det finns otroligt mycket att säga om Trump och den politik han företräder. Samtidigt finner vi ursprunget till mycket av den politik han nu väljer att genomföra hos tidigare republikanska presidenter, som till exempel Nixon och Reagan. En politik som till många delar varit positiv inte enbart för USA, utan även för Europa. Däremot har Trumps politik en framtoning som är mer aggressiv och oförutsägbar än hos sina företrädare och penseldragen bredare.
Samtidigt som Trump är otroligt skicklig på att sätta agendan bör vi alla komma i håg att mycket av det han gör är en del av ett förhandlingsspel. Lite klichéartat talar allt fler om att vi ska fokusera på vad Trump gör och inte på vad han säger. Läs mellan raderna och få riktningen, men strunta samtidigt i ordalydelsen.
Många förfäras över Donald Trump som president och ur ett europeiskt perspektiv finns det många oroväckande frågeställningar, som till exempel synen på Ukrainas rätt till frihet, men även hur handeln mellan EU och USA ska fortsätta utvecklas med konstant återkommande hot om omfattande tullar.
Samtidigt vet vi att Trump har haft rätt gällande Europas behov av att bli starkare och stå på egna ben. För ta bara exemplet med Tysklands tidigare beroende av rysk gas samtidigt som man inte hållit vad man lovat sina allierade när det gäller investeringar i försvaret. Det är tydliga exempel på var Trump har haft rätt.
Med Trump blir världen mer oförutsägbar och mer protektionistiskt. Tullar är att vänta och det medför att även EU kommer med tullar mot amerikanska företag. Det hela kan sluta i ett nedåtsluttande plan där ingen i den fria världen vinner, men även att det blir dyrare för oss konsumenter.
Europa måste anpassa sig till den världen och säkra tillgången på egna råvaror men även säkra egen avancerad tillverkning. En resa som förvisso startade redan under pandemin, men som behöver sättas än mer i fokus för att trygga EU:s plats i världen, men även för att garantera vår egna säkerhet. Men framför allt säkra så att attackerna mot våra demokratiska grundvalar inte sprids över Atlanten.
Innan vi blir för pessimistiska och slänger in handduken är det värt att notera vissa saker. Ett mer isolerat USA gör som sagt att Europa blir tvingade att tänka om.
Förhoppningsvis leder det till att vi äntligen kan få ett slut på den massiva byråkrati som Bryssel förser oss med dagligen och att ett större fokus läggs på tillväxt och de möjligheter som vår interna marknad erbjuder.
Det tåls att ha i åtanke att EU numera även är världsmästare i frihandelsavtal. Att det finns omfattande frihandelsavtal med allt från Kanada till Japan och Sydkorea. Att det dessutom finns långt gångna förhandlingar med länder som till exempel Australien och Indien. Här finns enorma möjligheter och vill inte USA så låt oss då göra affärer med andra!
Oavsett hur vi framöver summerar de kommande fyra åren så kan vi vänta en berg och dalbana. Dagens sanningar kommer bli ifrågasatta och mycket oro får vi se födas på vägen. Däremot är det den realiteten vi har att förhålla oss till och vi kan inte påverka hur det amerikanska folket valt utan nu får vi anpassa oss och fokusera på det vi kan göra. Ur det kan mycket positivt födas.
Daniel Dahlén
