2022 är ett år då blickarna kommer att riktas mot Frankrike. Dels stundar ett kommande franskt presidentval, dels ska landet under våren agera ordförandeland i EU. En vår där stora ödesfrågor ska behandlas.
På agendan står allt från strategisk suveränitet till frågan om minimilöner. Frågor som påverka oss på Åland. Således blir våren en mycket spännande tid och den stora frågan om ett mer federalt Europa är dessutom synnerligen aktuell i och med det franska ordförandeskapet.
Frankrike, med Emmanuel Macron i spetsen, har efter Angela Merkels avgång som tysk förbundskansler, blivit den stora huvudpersonen på EU-scenen. Macron vill se ett mer integrerat och starkare Europa där orden återstart, kraft och tillhörighet ska stå i centrum.
Ett starkt Europa ska byggas upp. Ett Europa som kan stå upp mot såväl Ryssland och USA som Kina. Ett Europa som klarar av de stora frågorna som klimat och säkerhet, men även ett EU som i större uträckning än i dag styr sitt eget öde.
Ur ett åländskt perspektiv kan detta låta pompöst och långt ifrån den åländska vardagen. Samtidigt är detta frågor som är synnerligen aktuella för oss.
Om vi börjar med det säkerhetspolitiska spelet så talar Frankrike för en gemensam försvarspolitik. Det kommer att ha konsekvenser för oss på Åland. Inte minst då allt fler starka röster talar om ett gemensamt försvar och det i sin tur är en tydlig markering mot Ryssland. Med Ålands neutralitet och demilitarisering i beaktande blir frågan därmed synnerligen aktuell. Vad är till exempel Ålands roll i en sådan framtida verklighet?
Även ur andra hänseenden kan vi se tecken på förändring. När det kommer till klimat- och energifrågor driver Frankrike en tydlig linje där man ser kärnkraften som hållbar.
Samtidigt vill Tyskland inte se en sådan utveckling, men det mesta talar ändå för att vi kommer att se en utveckling där båda länder får sin vilja igenom. Resultatet skulle därmed bli att att såväl naturgas som kärnkraft i framtiden anses som hållbara resurser. Oavsett vilken väg beslutet tar så påverkar det de framtida energipriserna – även på Åland.
Ur ett ekonomiskt perspektiv är ändå den större frågan den om EU:s tillväxtstrategi. Där Frankrike vill se förändringar som ger större möjligheter för staten att betala ut industristöd och där vi får se ett mer protektionistiskt EU. Ett EU där mer saker ska tillverkas inom de egna gränserna.
Vid en första anblick kan detta ses som positivt. I alla fall då övriga världen går åt det hållet, men den utvecklingen skadar mindre EU-länder som till exempel Finland och Sverige. För precis som Finlands näringslivs ledande expert Janica Ylikarjula nämnde till STT tidigare i veckan blir situationen problematisk om Frankrikes förslag går igenom. Mindre medlemsländer har inte samma förutsättningar att betala ut stora industristöd och konkurrensen blir, om Frankrike får som de vill, sned inom EU. Det kan i sin tur leda till att finländska och svenska, men även åländska företag, inte klarar konkurrensen eftersom länderna inte har samma ekonomiska resurser som Tyskland och Frankrike att i form av olika stöd backa upp de egna ländernas företag.
Vår omvärld är synnerligen orolig. I denna verklighet krävs mer samarbete. Vi klarar inte av de stora utmaningarna på egen hand. Europa blir omkört på flera plan och det vill man från Frankrikes och Tysklands sida rätta till. Drömmarna bland dessa länders beslutsfattare är en dröm om ett mer federalt Europa och det är där de söker svaren för vår tids stora frågor. En dröm som bland många nordbor rimmar illa med hur vi vill att EU ska utvecklas.
Hur och om de nordiska EU-länderna har något att sätta mot denna utveckling är svårt att sia om, men det står rätt klart att Tyskland och Frankrike är starka när de väl kommer överens. Och när de är överens har det en direkt påverkan på vår åländska vardag. Därför blir vårens utveckling och Frankrikes ordförandeskap väldigt intressant att följa – även ur ett åländskt perspektiv.
Daniel Dahlén
