Foto:

Rå jargong kan vara uttryck för elakt och kränkande beteende

”Högt i tak” och en ”rå men hjärtlig” jargong på jobbet? Det kan vara varningssignaler som tyder på kass arbetskultur.

– Alla kända personer man skulle intervjua hade öknamn. Det användes riktigt grova ord om dem, typ ”det vet du väl att han eller hon har gjort det och det med den och den. Och den här kvinnliga politikern som kallades ”Fittan”. Det pågick i flera år. ”Ska du gå och intervjua Fittan igen”, typ, säger en av de intervjuade i tidningen Nya Ålands granskning av Ålands radio.
Det sitter i väggarna brukar det heta. Alla arbetsplatser har sin egen jargong, det kan förklaras som ett sätt att vara på och innefattar saker som språkbruk, beteenden, vem som är bekväm med att ta plats och vilka skämt som anses okej eller inte. Som ny på ett jobb uppfattar man ofta tydligt vilka normer som finns.

Det finns stora brister i det psykosociala arbetsmiljöarbetet på många företag. En rå jargong med skämt som tenderar att gå över gränsen är inte helt ovanlig. Förvånansvärt ofta tolereras det, inte minst om de kommer från en kollega som anses ha status eller ”en stor personlighet”.

Många trivs i en rak miljö där de anställda kan skämta om högt och lågt. Att kunna prata och skoja om allt är ett värdefullt socialt kit, det behöver inte betyda något negativt i alla lägen. Men uttrycket ”högt i tak” kan ofta tyda på raka motsatsen. Det kan handla om en kultur där det är tillåtet att raljera på andras bekostnad och kränkningar går under rubriken ”skämt”.

Det är viktigt att kunna ha roligt på jobbet, men det gäller att skämta på rätt sätt. Vuxenvärlden kan inte godta saker på en arbetsplats som barn redan på dagis lär sig inte är okej. Om vuxna vill få yngre att vara snälla och visa respekt kan de inte gå till jobbet och göra motsatt sak själva.

En fråga man kan ställa sig är: om det kommer in andra som hör oss hålla på, hur uppfattar de oss då?

Som chef är man skyldig att agera om det finns en samtalskultur som inte speglar organisationens värderingar. Det sämsta man kan göra är förstås att delta i beteendet. Alla bär ansvar för sitt eget uppförande, men cheferna har en viktig roll när det gäller att sätta tonen.
Kanske skrattar många med för att det är lättare än att säga ifrån, vem vem vill vara den tråkiga som dödar stämningen? Man kanske inte tycker att enskilda händelser är tillräckligt allvarliga och avvaktar med att säga något. Men ju tidigare sådana här beteenden bryts, desto lättare går de att komma tillrätta med. Det bör ligga i arbetsledningarnas intressen att ta frågan på allvar, om de vill driva sina företag på ett hållbart och lönsamt sätt.

Forskning visar att en rå jargong är kopplad till ökad risk för trakasserier och kränkningar. Gränsen är ömtålig och därför gäller det att se upp när ramarna förskjuts. Risken att det spårar ur är störst i miljöer där det saknas ett gemensamt synsätt kring gränser och där det finns en utbredd tystnadskultur.

Ett sätt att förebygga kränkningar på jobbet är att undersöka samtalsklimatet i en enkätundersökning, och sedan diskutera frågan med medarbetarna på ett möte. Kanske är det dags att ändra på hur man uttrycker sig?

Linda Blix

tel: 26 637

Hittat fel i texten? Skriv till oss