Ledare
Inbesparingar på barnomsorg och skola står för hälften av Jomalas sparkrav nästa år.
Karin Hougberg
Lätt spara på barnen i stället för att tänka nytt
» Offentlig ekonomi Är det möjligt att spara pengar utan att panta på servicen? Självklart. Men det kräver mer jobb och nya tankesätt, något våra politiker tyvärr inte briljerar med.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
545.000 euro. Så mycket sparar Jomala kommun på barnomsorg och skola nästa år, om liggande budgetförslag klubbas igenom. Sparkravet – som i sig är nödvändigt – är på cirka en miljon euro. Glansdagarna i Jomala då investeringsivern inte visste några gränser är över, och nu får man ta konsekvenserna. Surt förstås, men en realitet.
Det är i sig heller inga konstigheter att stora utgiftsposter som just barnomsorg och utbildning, som äter upp en betydande del av driftsbudgeten, drabbas av sparkraven. Det förstår nog alla. Men kanske diskussionerna borde ta avstamp i något annat? Vad är en kommuns centrala uppgifter? Vilken service är man enligt lag ålagd att erbjuda invånarna?
Och, nog så viktigt: Vilka frågor dyker gång på gång upp som de högst prioriterade när väljarna får säga sitt? Föga förvånande är det samma sak inför varje val, vare sig det gäller kommun- eller landskapspolitik: vård, skola, omsorg. Och så en fråga som på senare år tagit alltmer plats: ekonomi. Beställningen från medborgarna – uppdragsgivarna och de som ska betala fakturan – är väldigt tydlig. Alla månar om att de svagaste i samhället, de som inte kan föra sin egen talan, och de som är vår framtid, ska ha det bra. Men – och det här har seglat upp som en nog så viktig faktor att ta hänsyn – inte till vilket pris som helst.
Åtgärder som håller över tid, inte bara akutinsatser som visar handlingskraft för stunden.
Det är givetvis en fjäder i hatten för kommunerna – och nu pratar vi inte längre bara om Jomala – att kunna ståta med nybyggda daghem i toppklass, skolgårdar med allehanda aktiviteter, och dyra datorer till alla elever och lärare. Man visar att man ligger i framkant och att man satsar. I sig välment, men satsas pengarna rätt?
För om sanningen ska fram, vad är det barnen behöver, riktigt på riktigt? Svaret är lika enkelt som forskningen är enig: personal. Kompetenta, engagerade, trygga vuxna är själva grundbulten i bygget för barnens utveckling och välmående. Det spelar ingen roll hur tjusiga lokalerna är om det saknas personer som kan ta hand om och lära.
Samtidigt är barnomsorg och skola personalintensiva, och därmed kostsamma, verksamheter. Den subjektiva rätten till barnomsorg har fördyrat ytterligare. Att skära i personalen ger förstås omedelbar effekt. Utan att panta på lagens krav om personaltäthet uppnår man sparkraven. Klart!
Eller?
Våra förtroendevalda måste kunna tänka större. Den här ledarsidan har vid upprepade tillfällen efterlyst en genomlysning av strukturer och system, det vill säga åtgärder som i grunden gör de offentliga verksamheterna mer effektiva och mindre kostsamma. Åtgärder som håller över tid, inte bara akutinsatser som visar handlingskraft för stunden. Det kan med säkerhet också göras inom barnomsorg och skola.
Såväl kommuner som landskap kämpar med att få sina budgetar i balans. Att söka nya vägar är nödvändigt. Och här kan alla definitivt göra mer. Bara en så enkel sak som att våga börja diskutera med grannen på andra sidan staketet är ett första viktigt steg – även för en så stor kommun som Jomala.
