Mars 2023 i en åländsk matbutik: Ett paket Bregott: 6,99 euro, ett paket med 50 blöjor: 12,65 euro, tomater: 7,49 euro per kilo, paprika: 7,89 euro per kilo.
Enligt Ålands statistik- och utredningsbyrå (Åsub) steg de åländska konsumentpriserna med 11,3 procent i februari 2023 jämfört med februari 2022, det innebär att inflationstakten ökat ytterligare från januaris rekordhöga nivå på 10,7 procent. Ökande kostnader för livsmedel anges som en av de främst bidragande orsakerna till den totala uppgången.
De flesta som går i en livsmedelsbutik i dag har någon gång muttrat över hur dyrt det är. Matkassarnas priser gräver djupa hål i plånböckerna, mest kännbart är det för hushåll som lever med små marginaler. Tänk en ensamstående mamma utan sparade pengar, med bolån och tonåringar hemma som behöver äta. Hon kanske redan snålar, vad mer ska hon göra? Börja baka barkbröd? Det är lätt att förstå att människor grips av panik.
Är det dags för politikerna att försöka bromsa de stigande matpriserna? Frågan diskuteras som bäst i Sverige, efter att Vänsterpartiet föreslagit att regeringen ska kalla in de tre jättarna på den svenska matmarknaden – Ica, Coop och Axfood – för att få till en överenskommelse med dem om att hålla nere matpriserna.
I Frankrike har regeringen, tillsammans med ledande matvarukedjor, satt ett pristak på livsmedelsprodukter i ett försök att tämja inflationen. Kedjorna får plocka ut ett antal varor som märks med en logga som visar att de är prisreglerade. Uppgörelsen gäller fram till juni, regeringen kallar i och med denna åtgärd detta kvartal för ett ”anti-inflationskvartal”.
Men ingripandet har fått kritik, och anklagats för att vara ett spel för gallerierna. Den franska regeringen vet att matpriserna riskerar att utmynna i krav på högre löner, vad som ser ut som en kraftfull åtgärd kan snarare vara ett sätt att blidka opinionen. För matkedjorna sägs det inte innebära någon större uppoffring, de kan sätta loggan på varor som de har prissäkrat i kontrakt. Däremot kan de slippa undan en debatt om att de skor sig på inflationen.
Kan inflationen motas med pristak? Det finns åtminstone inga historiska exempel på att det har fungerat på längre sikt.
Prisregleringar på mat kan te sig som ett enkelt botemedel, men åtgärden riskerar bli kontraproduktiv och förvärra situationen. Faran med pristak är att det kan leda till varubrist. Handlare köper ogärna in varor som är olönsamma att sälja, samtidigt som prissänkta varor går åt snabbare. Livsmedelsproducenter producerar inte till förlust, om kostnaderna är högre än intäkterna läggs produktionen ned.
Den främsta förklaringen till inflationen är kriget i Ukraina. För ekonomier som är beroende av import och export går det inte att komma undan krigets effekter på konsumentpriserna. Blir det fred sjunker priserna.
Pristak på mat är ett betydelselöst verktyg att ta till. Man tar bara hand om symtomen, det är som att sätta plåster på ett benbrott.
Betyder det att politikerna inte ska göra någonting? Nej, det vore passivt och fantasilöst.
Politikerna måste göra vad de kan för att underlätta för de hushåll som riskerar att drabbas hårdast av stigande priser. Blir problemet ihållande bör det lösas med riktade stöd mot personer eller familjer som inte klarar av högre kostnader, till exempel i form av sänkt inkomstskatt eller inkomststöd till låginkomsttagare. Se till att pengarna hamnar rätt.
Som enskild konsument har man makt att påverka prisutvecklingen av livsmedel genom att ändra konsumtionsvanor och köpa billigare varor. Välj bort aktörer som tar överpris för matvarorna, utnyttja extrapriser och köp inte grönsaker som inte är på säsong. Visst är det gott med paprika på mackan, men det kanske kan avstås nu.
Att den allmänna köpviljan sjunker är viktigt. Det tvingar företagen att anpassa sig och sätta de priser som konsumenterna är beredda att betala, för att på så sätt få efterfrågan att öka.
Linda Blix
tel: 26 637
