Få diskussioner har varit så infekterade på senare tid som den om discgolfen. Båda sidor har goda argument för sin sak men tonen i diskussionen har länge varit hätsk.
Foto: Zeb Holmberg
Foto:

Bild

När dialogen saknas trissas känslorna upp

Många problem kan lösas genom dialog. Att gräva ner sig i skyttegravarna medan debatten eskalerar utom rim och reson slutar däremot sällan väl.

En demokrati ska vara en smältdegel för olika åsikter. Vi kan stöta och blöta dem mot varandra tills vi enas – eller så fortsätter vi vara oeniga, det är helt okej det med. Diskussionens vågor kan gå höga, väcka känslor som vrede och frustration, men om samtalet också är någorlunda lösningsorienterat, och parterna inte bara fokuserar på att skjuta ner varandras argument, är det större sannolikhet att en kompromiss nås så småningom. Det låter som självklarheter, men glöms ofta bort.

På Åland byggs tyvärr en ”vi mot er”-anda upp snabbt. Det är självstyrelsen mot Finland, diskgolfare mot discgolfmotståndare och, som vi sett exempel på den senaste tiden, till och med regeringspartier mot regeringspartier. I samtliga fall hade en gnutta god dialog om inte löst, så åtminstone kunnat rubba knutarna lite.

Vi börjar med discgolfen, som i sig är ett gott initiativ. Inte bara lockar korgarna ut folk i naturen, sporten har dessutom för många blivit en givande fritidsaktivitet. Discgolfen drar turister till Åland, vilket i sin tur genererar pengar till olika näringsidkare.

Samtidigt, vilket lyfts av motståndarna, medför discgolfen ett slitage på naturen. Vissa närboende och personer som promenerar i områdena känner dessutom att discgolfen inkräktar på deras närmiljö eller rörelsefrihet. Den upplevelsen kan ingen ta ifrån dem, och att det då finns discgolfare som säger att de har fel eller att de är faktaresistenta gör bara situationen än mer infekterad.

I veckan meddelade Ålands discgolfförbund som bekant att man lägger ner Gnistenplanerna. Förbundets ledning motiverade beslutet med att man upplever att debatten tappat all verklighetsuppfattning och menar därtill att förbundet utsatts för propaganda och en smutskastningskampanj. Ålands natur och miljö, som särskilt pekades ut som syndabock i sammanhanget, tillbakavisade kritiken med att föreningen enbart fört fram medlemmarnas åsikter.

Utan att ta ställning varken för eller emot det aktuella projektet måste det ses som ett nederlag för demokratin om en ansökan dras tillbaka bland annat med hänvisning till det rådande debattklimatet. Diskussionen om discgolfens vara eller icke vara har helt enkelt varit hätsk länge nu, och hos båda sidor finns anledning till självrannsakan.

Kylig har även relationen mellan Åland och Finland varit i perioder och när riksdagen i onsdags firade Ålands självstyrelse lyfte president Tarja Halonen vikten av dialog. Som exempel nämnde hon det fleråriga arbetet med revisionen av självstyrelsen: ”Det var inte ett lätt jobb. Opinionen var ganska stark på båda sidor. Med tiden kanske man kan välja några saker att komma vidare med, men vi har lyckats ta korta steg framåt.”

Det sägs att en grundregel inom kommunikation är att lyssna mer än man talar. Men i grunden handlar det också om huruvida du är mottaglig för det din motpart kommunicerar. Att börja med att enas om att man är oeniga kan vara en liten framgång det med.

Hittat fel i texten? Skriv till oss