En rekordlång budgetdebatt avslutades sent på onsdagskvällen efter. Debatten har visat på djupa klyftor så väl mellan regeringspartierna i tunnelfrågan, som mellan oppositionen och regeringsblocket. Men det fanns ändå frågor där händer sträcktes ut över klyftorna.
Foto: Robert Jansson
Foto:

Bild

Många problem kom upp på bordet under rekorddebatten

Det var många problem och många schismer som blev tydliga under de 22 timmar som lagtinget debatterade landskapsregeringens budgetförslag. Men frågan är om det var några samhällsproblem som blev lösta.

Klockan 22.24 på onsdagskvällen kunde Roger Nordlund (C) slå talmansklubban i bordet och förkunna att årets budgetdebatt var avslutad. Då hade ämnen från kalhyggen till budgetunderskott, från barn med psykiska problem till SVT Play avhandlats i otaliga replikskiften och anföranden.

Budgetdebatten är årets viktigaste politiska händelse eftersom det är den största allmänpolitiska debatten som hålls, och den avhandlar det viktigaste politiska dokumentet för året.
Men budgetdebatten är så mycket mer än så. Den är framför allt den stora temperaturmätningen på åländsk politik, som visar på hur samarbeten fungerar nu, och vilka som kan fungera i framtiden.
Men frågan är om någon blev klokare av att följa årets debatt.

Ganska tidigt i debatten stod det klart att regeringssamarbetet förmodligen kommer att hålla hela mandatperioden, alla regeringens problem till trots. Regeringspartierna Centern, Moderaterna och Obunden samling förnyade i många fall sina äktenskapslöften till varandra.

Men det sår också tydligt att det är ett giftermål som är långt ifrån problemfritt. Det ytterst oförsonliga replikskiftet mellan Mika Nordberg (MSÅ), som säger nej till pengar för provborrning för Föglötunneln, och Jörgen Pettersson (C), som säger ja, var inte det snyggaste man sett samarbetskollegor emellan.
Man kan också se att det tycks finnas ett visst agg mot Moderaterna i skärgårdsfrågan från Centern. För hur ska man annars tolka att nämnde Pettersson ifrågasatte tunnelmotståndet från såväl Nordberg som Moderatledaren Wille Valve. Men när Obunden samlings gruppledare, Pettersson bror, Marcus Måtar sade att han tyckte precis som Valve, då tog centerpartisten ingen replik alls. Det gjorde han inte heller när infrastrukturminister Christian Wikström (Ob) förklarade att borrpengarna i princip var bortkastade.

Många har fört fram tanken på en regering efter nästa års val där både Liberalerna och Centern, de två stora partierna, kan ingå för att skapa stabilitet i en orolig tid. Men debatten visar att det inte kommer att låta sig göras utan mycket svåra förhandlingar.

Det tycks ligga en ocean mellan de två partierna när det gäller den ekonomiska politiken. Liberalerna anklagar Centern för att vara oansvariga när man låter utgifterna öka. C, å andra sidan, menar att det vore oansvarigt att skära ned i svåra tider, som Liberalerna vill.
En ocean, som sagt. Och då har vi inte ens berört varken skärgårdstrafik eller kommunreform – andra frågor som också måste redas ut i regeringsförhandlingarna om ett år.

Var då allt nattsvart, långdraget och hemskt? Inte alls. Budgetdebatten var överraskande spänstig, visade på alternativ och många ledamöter tog plats på ett upplyftande sätt. Det fanns också en hel del utsträckta händer i flera frågor, förhoppningsvis finner de andra händer att hålla fast vid.

Trots att debatten tycktes pågå in i evigheten så är den absolut nödvändig. I en politisk värld där faktaresistens, populism och lättja blivit allt mer vanligt är det viktigt att frågor får diskuteras ordentligt. Att opposition och makt får mötas under ordnade, men tuffa former. Och det får man i en budgetdebatt.
Allt heder åt lagtingsledamöterna för detta.

• • •

Avslutningsvis måste också avslutningen av debatten kommenteras, även om säkert vissa anser att man ska lämna sådana utspel okommenterade. Men när Stephan Toivonen (ÅLD) på nytt väljer smädande tillmälen mot en kollega som är av en annan politisk uppfattning än han själv borde fler än bara lantrådet Veronica Thörnroos (C) rutit ifrån.

Toivonen undrade om man skulle kalla vice lantrådet Harry Jansson (C), som inte var på plats i lagtinget, för Ålandsförrädare eller självstyrelseförrädare, för att han står bakom förfrågan om samtycke till att arrendera ut havsområden till vindkraftsparker.
På samma lågstadieaktiga sätt som han tidigare kallat Janssons företrädare, Alfons Röblom (HI), för tjuv-Alfons, försökte Toivonen gömma sig bakom att han bara ville diskutera vilket titel Jansson skulle ha av de två.
Stephan Toivonen visade att han inte är vuxen sitt uppdrag. Argumentera mot vindkraften om du inte tror på den, men håll argumentationen på en vuxens nivå. Det här var bara ovärdigt.

Jonas Bladh

tel: 266 38

Hittat fel i texten? Skriv till oss