Foto:

Lagen gäller även under svåra tider

Det finns många ursäkter för de övertramp på självstyrelsen som registrerats det senaste året. Ingen av dem duger.

I juni förra året begärde riksregeringen ett utlåtande från landskapsregeringen gällande digitala verktyg i eftervården av coronaviruskrisen. Alla handlingar var på finska.

I mars i år gjorde landskapsregeringen ett utlåtande till grundlags- och ekonomiutskottet där man påpekade att Åland inte hörts i beredningen av en tillfällig ändring av lagen om inkvarterings- och förplägnadsverksamhet, något som kan bryta mot flera paragrafer i självstyrelselagen.

Dessa är bara två exempel. Faktum är att under ett knappt år har finländska myndigheter, enligt landskapsregeringen, gjort åtminstone 22 övertramp mot den åländska självstyrelsen. Det visar den genomgång Ålandstidningen presenterade i gårdagens tidning.

Sedan april förra året har landskapsregeringen skrivit 19 formella brev där man hävdar brister i sättet riksdag och regering hanterat Åland i sitt lagstiftningsarbete. Utöver det har man också gjort ytterligare tre påpekanden per brev eller epost.

Bristerna är av två sorter: hanteringen av svenska språket och hanteringen av självstyrelsen i sig.

De här typerna av felaktigt förfarande är inte nya. Tvärtom är både självstyrelselagen i allmänhet och språket i synnerhet typiska tvistepunkter mellan landskapsförvaltningen och myndigheterna i Finland. Den senaste sammanställningen visar dock att övertrampen har ökat.

Vill man ursäkta situationen finns det en ovanligt behändig syndabock just nu: coronapandemin. Beslut måste fattas snabbt, situationen är ny för alla, översättningar är inte högsta prioritet, och så vidare.

Så är det förvisso. Ingen var förberedd på en så omfattande viruspandemi som den vi nu genomgår. Utöver generella förberedelser för krissituationer vore rent av oansvarigt att ägna tid och resurser åt att i detalj förhandsplanera all tänkbar respons till just den typ av händelseförlopp vi nu genomlever.

Framför allt de politiska ingreppen i vad som i normala situationer bör ses som okränkbara friheter – att idka handel, att röra sig fritt, att träffa vem man vill – var bortom de flesta människors föreställningar. Ska man i en sådan situation verkligen tjata om dokument på finska och att Åland inte hörs i precis alla frågor på samma sätt som vanligt?

Ja, det ska man. Myndigheter måste i alla lägen agera lagenligt, annars förlorar de snabbt mycket av sin trovärdighet.

Inom privat sektor och i mellanmänskliga situationer kan och bör man ursäkta mer än vanligt när situationen är svår, och i de fall det sker saker som någondera parten verkligen är missnöjd med är det relativt enkelt att reda ut saken i domstol.

Inom det offentliga är situationen en annan. Visst kan man driva frågor genom förvaltningsdomstolarna, men i slutändan är slagkraften betydligt svagare när det är instanser, inte individer, som står framför skranket.

En regering kan också tala politiskt genom att låta bli att sköta sådant som egentligen hör till dess åtaganden. I det här specifika fallet verkar inte det vara fallet, men möjligheten finns.

Visst, tiderna är speciellt svåra just nu – lagen måste ändå följas. Det är bråttom att ta fram remissmaterial – det behöver ändå finnas tillgängligt på landets två officiella språk. Landskapsregeringens tjänstemän kan väl lära sig finska – det ska inte vara nödvändigt, men många gör det redan för att klara av sitt arbete.

Därför är det så viktigt att från åländskt håll ständigt hålla ögonen på riksregeringens agerande och vara besvärande högljudd när oegentligheter sker.

En åländsk tjänsteman vid statsrådets kansli, något som landskapsregeringen vill införa, kan inte göra särskilt mycket i sammanhanget. Det är värt att pröva, men låt oss ställa förväntningarna på rimlig nivå.

Henrik Herlin

Hittat fel i texten? Skriv till oss