Åland har tre börsbolag: Ålandsbanken, Viking Line och Fifax. Av dessa tre är det bara Ålandsbanken som har en jämställd styrelse, tre av sju medlemmar är kvinnor.
I Viking Lines styrelse är en av sju ordinarie ledamöter kvinna. Det är rätt illa med tanke på att bolagets verksamhet riktar sig lika mycket till kvinnor som till män. Fifax, som är sämst i klassen, har enbart män i sin styrelse. Det andas definitivt inte 2022.
I Finland är andelen kvinnor i de största börsbolagens styrelser 35,2 procent, i Sverige 37,9, enligt Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE). Det här är hyfsat bra siffror på en europeisk nivå, men ännu finns arbete kvar att göra.
Nyligen beslutade EU-parlamentet att börsbolagen ska ha uppnått jämställda styrelser 2026. Lagen innebär att det underrepresenterade könet, alltså i de allra flesta fall kvinnorna, ska utgöra 40 procent av de icke-verkställande styrelseledamöterna eller 33 procent av de verkställande och icke-verkställande ledamöterna tillsammans. I praktiken måste en tredjedel av ledamöterna i bolagsstyrelserna vara kvinnor. Vad som händer om ett bolag inte uppnår målet är det upp till de enskilda länderna att besluta om.
EIGE lyfter flera i sig goda argument för detta: ökning av den ekonomiska tillväxten, förbättring av företagens konkurrenskraft samt hanteringen av de demografiska utmaningarna.
Forskning visar även att fler kvinnor i bolagens styrelser och ledning ökar lönsamheten.
Fördelarna med jämställdhet i företagsvärlden är med andra ord samstämmiga och självklara – och borde så också vara för bolagens ägare.
Likväl har EU, om än i bästa välmening, kört i diket här. För det första ska den här frågan inte toppstyras av EU. Det strider mot subsidiaritetsprincipen, som innebär att besluten ska fattas så nära dem det berör som möjligt. Det är med andra ord upp till de enskilda medlemsländerna att reglera detta om de så önskar.
Men främst är förstås styrelsesammansättningen en fråga för bolagets ägare, som satsat sina pengar i företaget. Styrelsen utses på bolagsstämman, där aktieägarna har möjlighet att närvara och uttrycka sin åsikt. Innan dess har valberedningen tagit fram ett förslag på de personer man anser lämpligast att framgångsrikt driva och utveckla bolaget. Det är ingen annan än ägarna av ett bolag som ska besluta om detta.
Norge lagstiftade om kvotering 2006. Lagen är tvingande och bolagen riskerar böter eller tvångslikvidering om målet inte uppnås. Målet har också nåtts, men inte nödvändigtvis så som avsett. Det finns exempel på bolag som i syfte att uppnå jämställdhet utökade eller minskade antalet styrelseplatser, eller övergick till en bolagsform som inte täcktes av lagen. Enligt sajten Ekonomifakta tyder mycket på att de kvinnor som redan satt i styrelser fick fler uppdrag i stället för att nya valdes in.
Andelen kvinnor på ledande poster inom bolagen ökade inte heller, vilket spåddes bli en av lagens ringeffekter.
EIGE förespråkar ändå kvotering som det mest effektiva sättet att jämna ut könsfördelningen, och man dömer ut så kallade mjuka åtgärder.
Men självreglering måste ändå vara den enda vägen framåt i privatägda bolag. I Finsk kod för bolagsstyrning, som är en samling rekommendationer för börsbolagen, står att ”Båda könen ska vara representerade i styrelsen”. I Sverige går man steget längre och skriver i den så kallade Koden att ”En jämn könsfördelning ska eftersträvas”. Även om den finska koden reviderades så sent som 2020 är skrivningen redan daterad. Här finns orsak att definiera tydligare mål – men också för ägare och investerare att vara mer högljudda och ställa tuffare krav.
För det saknas inte kompetenta kvinnor. Den som inte säger sig hitta rätt kvinna för posten har förmodligen inte letat tillräckligt bra.
Sandra Widing
tel: 26697
