I strategin för EU:s biologiska mångfald 2030 fastslås att 30 procent av alla land- och vattenområden inom den Europeiska unionen ska skyddas. Målet är att Europas biologiska mångfald senast 2030 ska vara på väg att återhämta sig till nytta för människor, planeten, klimatet och ekonomin. En mångfald som har blivit lidande på grund av förändrad mark- och havsanvändning, överexploatering, klimatförändring och invasiva arter.
Detta medför att Ålands landskapsregering är förpliktigad att utöka skyddet i sina marina områden. En ambition som säkert många kan ställa oss sig bakom, men frågan är bara hur det ska göras?
Att landskapsregeringens skyddsplaner skapar oro i jakt- och fiskeleden är inte konstigt. Förtroendet för EU och även landskapsregeringen är för många i dessa frågor rejält naggade i kanten. Man litar helt enkelt inte på myndigheternas intentioner. Krydda sedan det med ett flertal miljöorganisationers syn på äganderätten och bristande förståelse för det stora kunnande, som jägare och fiskare besitter, så är det lätt att förstå oron. Inte heller underlättas det hela av att fritidsfisket i stort är under lupp på EU-nivå och är något som kan vara näst på tur i den förbjudsiver som många gånger råder inom inte så längre liberala Bryssels korridorer.
Om vi ska lyckas med att öka den biologiska mångfalden krävs en insats som sker på gräsrotsnivå. För de insatser som jägarna och fiskarna gör redan i dag är oersättlig och grupperna är en enorm resurs i det fortsatta arbete.
Därför var det glädjande att se närings- och miljöminister Jepser Josefsson (C) ställa sig bakom förslaget om AX-reservat och inte minst stå upp för äganderätten. Vi ser alldeles för lite av den varan i dagens samhälle. I stället ser vi ofta politiker på nationell och europeisk nivå som låter sig lockas av skrivbordsprodukter och utspel från miljöaktivister. Utspel som ofta är sprungna ur tankegångar formade av storstadsmänniskans syn på natur och brist på närhet till naturen.
Att de åländska jakt- och fiskeleden nu engagerar sig och sätter press på landskapsregeringen är riktigt bra. Deras röst är viktig och behöver få mer utrymme i debatten för att miljöarbetet ska få en djup förankring i det åländska samhället. För är det något som engagerar ålänningarna är det just jakt och fiske.
Det handlar dessutom inta bara om rekreation utan även om nedärvda traditioner, kulturarv och en förståelse för människans plats i naturen. Att människan och natur måste leva i samklang för att vi ska ha en fungerande helhet.
Om det blir så kallade AX-reservat med fredning mot exploatering av kronoholmarna återstår att se, men initiativet är bra. Det är dessutom ett bevis på att man kan ta ett EU-beslut och försöka göra det till något unikt åländskt. Det borde vi göra även på andra områden och framför allt är hela initiativet en viktig påminnelse om vikten av att våra beslutsfattare diskuterar i bredare lager. Att de tar till sig den kunskap som finns ute i samhället och inte tror att allt kan lösas genom tillsättande av arbetsgrupper och referensgrupper med redan politiskt engagerade personer. Något vi ser allt för ofta av i det miljöarbetet som pågått och pågår.
Daniel Dahlén
