Valet i Sverige blev en rysare, det jämnaste sedan 1979. Opinionsmätningarna förutspådde att det skulle bli en strid på kniven mellan blocken, och kanske är det en anledning till att årets valrörelse har varit ovanligt skarp och hård.
Det är inte första gången i en valspurt som det förekommer glåpord, halmgubbar och mer eller mindre lyckade grepp för att få uppmärksamhet. Till viss del är det som det ska vara: en mix av show och allvar.
Men temperaturen i det här valet har dragits upp rejält och rallarsvingarna mellan partierna har varit hårdare än vanligt. Partiledardebatterna har präglats av halvsanningar, medvetna missförstånd och stenhårda angrepp på motståndaren.
Vassa tillmälen, ibland rena smutskastningskampanjer, har haglat från partirepresentanter från båda sidorna. Det har pratats i mun på varandra, vägrats ta i hand – och viftats med en falukorv (i radio).
Också på sociala medier har debattvågorna gått heta med rå och hätsk retorik. Inte minst är frågor kopplade till Sverigedemokraterna (SD) laddade och skapar polarisering. Partiet har väckt reaktioner med utspel som att utvisa hela familjer om en medlem är kriminell och att stoppa asyl för de som ”blivit homosexuella” i Sverige. SD har hamnat i särskilt fokus eftersom de för första gången ingår i ett regeringsunderlag.
Henrik Vinge, gruppledare och vice partiledare för SD, säger i en intervju med Dagens Nyheter att partiets tonläge är hårdare i dag än för fem-tio år sedan. Orsaken är enligt honom att SD inte längre är ensamma om att tala om att storleken på invandringen har betydelse. För att behålla en unik position ”behöver man spetsa till det”.
Fler partier har känt pressen att nå igenom bruset. Det har piskat upp tonläget och gjort det mer aggressivt, för att inte säga oförskämt.
Men det höga tonläget riskerar att skada människors förtroende för politikerna och partierna. Det signalerar att man bara bråkar och inte kan komma överens, vilket undergräver tilltron till hela den politiska ledningen. Det blir ett demokratiskt problem.
Till exempel konstaterar den svenska valmyndigheten att valdeltagandet verkar ha sjunkit och ser ut att hamna kring 83 procent, en sänkning med fem procent sedan förra valet. Och då brukar ändå benägenheten att rösta öka när resultatet ser ut att bli jämnt.
Vi befinner oss i en utmanande tid med energiprischock, hög inflation och höjda räntor, krig i Europa, väntan på ett Natointräde och klimatkris. Aldrig har behovet av sammanhållning och breda politiska överenskommelser kring stora samhällsfrågor varit större.
2023 går Finland och Åland in i ett valår, låt oss slippa se opportunistiska och populistiska utspel som inte gagnar debatten. Framför allt politiker borde ha förmåga att föra ett sakligt och konstruktivt samtal med respekt för varandra.
Och en påminnelse till debattörer i sociala medier: bara för att man har olika idéer om vad som kan lösa problem betyder det inte att bara en part ser dem. Att ha olika åsikter behöver inte innebära att den andra har hål i huvudet.
Linda Blix
tel: 26 637
