Ledare

Ska arbetsgivare bekosta personalens kaffe eller inte?

Att peta i kaffet sänder fel signal

Att dra in på en personalförmån som gratis kaffe är i grunden en ganska liten sak – inte minst ekonomiskt – men den riskerar ändå att slå hårt mot arbetsglädjen och motivationen.

Publicerad

Ledarsidan

Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.

Kyrkby högstadieskola måste spara pengar och skolans elevråd har föreslagit att personalens kaffe ska slopas, vilket fått gehör i förbundsstyrelsen som nu ska utreda hur mycket pengar åtgärden skulle spara in. 

Det är bra att förbundsstyrelsen givit elevrådet möjlighet att yttra sig i frågan – och det är bra att man tar med förslaget i den utredning som nu ska göras innan beslut fattas. Att elever ges verkligt inflytande över frågor som rör deras skola är positivt. Skolan är inte bara en plats för undervisning utan också en miljö där barn och unga får öva på demokrati och i det här fallet budgetarbete i praktiken.

Med det sagt ska skolpersonalen i framtiden givetvis få ha kvar sitt kaffe. Samma diskussion har tidigare funnits inom andra organisationer. I Mariehamns stad fick personalen fram tills bara för lite drygt ett år sedan betala för sitt kaffe själv, och på landskapsregeringen, där två koppar per anställd och dag ingår, har även frågan om längden på kafferasterna tidigare lyfts. 

I det privata är det ändå mer regel än undantag att arbetsgivaren betalar för personalens kaffe och förklaringen är enkel: Det är en billig personalförmån jämfört med andra kostnader och den handlar betydligt mer om symbolik än om pengar.

Att snåla in på kaffe signalerar en negativ syn på personalen och effekten förstärks förstås enormt om det är så att arbetsgivaren tidigare sett till att det finns på arbetsplatsen. Det är en förändring som antagligen skulle skapa irritation och missnöje i kvadrat.

I det här fallet pratar vi dessutom om en personalgrupp som redan som det är är hårt ansatt av allt mer administrativa uppgifter, dokumentationskrav och individuell uppföljning. Att i en sådan pressad arbetsmiljö börja peta i småsaker som har ett betydande signalvärde är inte rätt väg. Det är i grunden en ganska liten sak– inte minst ekonomiskt – men den riskerar ändå att slå hårt mot arbetsglädjen och motivationen.

En välfungerande arbetsplats handlar förstås om pengar, men också om ett välfungerande arbetslag. Om man vill vårda det senare bör fokus ligga på saker som verkligen underlättar och stöder personalen i deras redan krävande vardag nog prioriteras framom att dra ner på kaffeinköpen.