Evighetsfrågan kring det åländska producentansvaret rullar vidare. Det är dags att dra det i mål och ansluta sig till de rikstäckande sammanslutningarna för producentansvar. Åland är för litet för ett eget upplägg.
Evighetsfrågan kring det åländska producentansvaret rullar vidare. Det är dags att dra det i mål och ansluta sig till de rikstäckande sammanslutningarna för producentansvar. Åland är för litet för ett eget upplägg.
Foto: Robert Jansson
Foto:

Bild

Inget att vinna på åländskt producentansvar

Diskussionen om producentansvar har tagit steg framåt under veckan, men de grundläggande problemen kvarstår.

I tisdags höll Ålands näringsliv medlemsmöte gällande det producentansvar som ålagts näringslivet. Ett producentansvar som i korthet gäller alla åländska företag som för en vara till Åland – oavsett storlek på företag.

Detta ansvar leder till extra kostnader och ökad byråkrati för näringslivet på Åland, vilket i sin tur gör det dyrare för konsumenten. Ett system som inte medför någon större miljömässig vinning och dessutom leder till att vi får betala dubbelt då många åländska företag redan i dag betalar en avgift till rikstäckande organisationer genom köp av varor som omfattas av det finländska eller det svenska producentansvaret.

Efter att landskapsregeringen satt ner foten gällande Proans och krävt att Proans senast vid årsskiftet ska ha överförts i producenternas ägo har frågan om producentansvaret på Åland återigen fått fart.

Beslutet medför i stort att åländska företag ställs inför tre olika alternativ: att ta över Proans, skapa en ny organisation som handhar producentansvaret eller gå med i en rikstäckande organisation. Alternativ som gör att vi är tillbaka på ruta ett igen efter det misslyckade försöket med Proans.

Frågan gällande producentansvaret har gått fel från början och i stort kan problematiken med producentansvaret hänföras till Ålands litenhet. Att skapa skilda system för Åland när de flesta åländska företag är en del av ett större sammanhang är problematisk.

Från början har lagstiftaren inte helt förstått samspelet mellan det åländska näringslivet och leverantörer utanför våra öar. Att tro att åländska företag inte skulle vara beroende av omvärlden är en illusion. Att dessutom tro att de åländska företagen är så pass stora så att de i sin tur kan ställa krav på leverantörerna gällande producentansvaret och kostnader kring detsamma är en stor missbedömning. För helt krasst är de flesta åländska företag så små att de är väldigt glada över att bara kunna få en leverantör att skicka varor till Åland. Att ställa konstiga krav på leverantören är inte ett alternativ – för då kanske man inte får varor att sälja. Det är verkligheten.

De företag som närvarade vid Ålands näringslivs medlemsmöte var dock tydliga med vad man ville. Den rikstäckande modellen ska omfatta även Åland. Ett svar som är föga överraskande då det åländska näringslivet, sedan starten av frågan, förespråkat en sådan modell. Det finns nämligen inget att vinna på att ha en särskild åländsk lösning i denna fråga.
Producentansvaret är ett typexempel där vi inte använt självstyrelsen till att göra saker och ting lättare. Vi försvårar genom ökad byråkrati, administration och dessutom gör det Åland dyrare. Om vi nu får en lösning där de åländska företagen kan ansluta sig till de rikstäckande sammanslutningarna så ligger det i allas intresse. Det gör det smidigare och billigare för oss alla och kanske de stora summor som åländska företag redan i dag betalar till de rikstäckande sammanslutningarna kan tillfalla Åland och leda till miljöförbättrande åtgärder. Om vi lyckas med detta vore det en positiv utveckling.

Daniel Dahlén

Hittat fel i texten? Skriv till oss