I naturen ut vi gå! Åtminstone är det intrycket man får av spridda rapporter från grannländerna angående människors friluftsliv.

Främst handlar det om anekdotiska bevis, där intressenter vid enskilda naturområden säger sig ha iakttagit fler besök än vanligt. Sammantaget ger de ändå en bild av ökat naturintresse.

Åtminstone en större studie har dock gjorts på området. Göteborgs universitet och Göteborgsregionen kartlade under slutet av förra året friluftsvanorna i Västra Götaland, med fokus på att ta reda på om människors beteende gällande vistelse i naturen förändrats på grund av coronapandemin.

Den rapporten kom fram till att utevistelsen mycket riktigt hade ökat markant. Framför allt valde människor att besöka naturen i sina närområden, platser man kan ta sig till utan att använda motordrivna transportmedel.

Man såg också en kraftig ökning av besöken i populära naturområden, framför allt nationalparker och naturreservat, vid kusten samt längs sjöar och vattendrag. Flera av de leder som upprätthålls av regionen används mycket.

I enkätsvaren betonades ofta vikten av mötesplatser där man kan samlas utan oro för smitta. Många sade sig också få energi och återhämta sig i naturen.

Det bjöds på flera inspirerande exempel på uteaktiviteter i gårdagens tidning.

För den som behöver ett uttryckligt mål med sin stund i friska luften är discgolf ett utmärkt alternativ, där de många banorna runt om Åland erbjuder stor variation. De nybyggda banorna, förverkligade av eldsjälar, har enligt utsago ökat besöksantalet i många åländska kommuner.

En grupp elever vid Ålands folkhögskola har under läsåret ägnat sig åt friluftsaktiviteter. Det handlar om kunskaper för att tryggt kunna vistas i naturen även under svårare omständigheter.

För att inte tala om evenemanget Yxans dag som ordnades i Sjökvarteret. Det minst sagt traditionella verktyget kan visserligen användas inomhus för olika syften, men bäst kommer den till sin rätt i det fria. Yxan kan också ses som en symbol för människans förmåga att skapa sig en god tillvaro bland de utmaningar naturen ställer upp för henne.

Med all denna nyväckta entusiasm för uteliv kommer också utmaningar. Forskningen från Västra Götaland visade att vana naturvandrare upplever ökad nedskräpning som ett problem, och även trängsel och slitage på populära leder. Brist på hänsyn nämns också. Dessa friluftsveteraner har därför sökt sig till nya platser.

Att ovana besökare i naturen inte gör allt rätt från början är knappast oväntat. Som tur är handlar det inte så mycket om att lära sig komplicerade regler utan mer om respekt och sunt förnuft. Till hjälp finns allemansrätten.

Allemansrätten är ett säreget och för de nordiska länderna tämligen unikt fenomen. Tanken med rätten är att man ska kunna röra sig även över privata marker och på det viset inte påverkas i sitt uteliv av vem som äger just den plätt man just då står på.

Det är ett säreget upplägg för att det förutsätter en hög nivå av tillit. Man får inte åsamka markägaren ”mer än ringa olägenhet” med sin närvaro enligt Miljöministeriets praxis. Hur det ska tolkas finns det mängder av exempel på, men i slutändan är det fråga om tolkning från fall till fall där både markägarens rättigheter och allemansrätten ges högt värde.

Inte heller är allemansrätten en specifik lag eller lagsamling, utan kan snarare beskrivas som ett grundläggande antagande som andra lagar i större eller mindre utsträckning reglerar. Till exempel står det i lagen om ändring av strafflagen att insamling av kottar, fallna nötter och vilda bär och svampar på annans mark är tillåten, men inte insamling av lav och mossa. Men än en gång gäller alltså grundförutsättningen att man inte får orsaka mer än ringa olägenhet.

Och med denna allmänna riktlinje bakom örat står naturen öppen för var och en, oberoende av inkomst, upplevd samhällsklass, livssituation, kunskap eller övriga intressen. Naturen tar emot oss som vi är. Kanske är det en insikt som kan leva kvar efter att coronapandemin har klingat ut.

Henrik Herlin