”Den inre marknaden är en av EU:s största landvinningar. Under 30 år har den underlättat vardagen för allmänheten och företagen samt gjort det möjligt för varor, tjänster, personer och pengar att röra sig fritt inom EU.” Så står det att läsa på EU:s hemsida. Det låter ju som en otroligt fiffig och smart grej, eller hur? Inga gränshandelshinder i en av världens största inre marknader.

Tyvärr har landbaserade företag på Åland inte den här friheten. I min gästledare vill jag komma med en väldigt direkt uppmaning till våra politiska beslutsfattare: Ni måste ta den landbaserade näringen på lika stort allvar som rederinäringen.

Lika viktigt som skatteundantaget är för rederinäringen och därmed gynnar Åland, lika viktigt är det att se till att landbaserad näring inte blir straffad och därmed missgynnar Åland.

Det har under många år funnits en tydlig diskrepans i hur olika näringar blivit bemötta. Att diskussionen nu äntligen verkar vara i gång på riktigt är mycket välkommet och jag hoppas verkligen att vi kan se fram emot konstruktiva, konkreta och till och med kreativa åtgärder för att se till att hela Ålands näringsliv mår bra och har samma förutsättningar som andra regioner i EU.

Det är snart 30 år sedan Åland gick med i EU och vi blev med skattegräns. Till en början lite mer osynlig och inte helt omöjlig att ta sig över, men med åren har den vuxit sig allt krångligare och är numera en hög byråkratisk mur. Långt ifrån osynlig.

Under mina dryga elva år som sporthandlare har situationen sakta men säkert förändrats och försämrats. Kostnaden för att hantera byråkratin är väldigt hög och äter upp en oskäligt stor andel av många detaljhandelsföretags bruttovinst. Det är dessutom en kostnad som inga andra företag i EU har, den är direkt konkurrens- och utvecklingshämmande. Inga favoritord hos en företagare direkt.

Under våren höll LR ett informationstillfälle om skattegränsen där även vi företagare bjöds in. Anton Nilsson var där och informerade om EU:s arbete med en ny tullkodex som ska tas fram och berättade att det finns alla möjligheter att det kan bli ännu besvärligare. Jag anser att det finns en stor underlåtelseskuld, det vill säga man har på politiskt håll inte motat Olle i grind i tillräckligt god tid under de snart 30 år som gått.

I dag kan vi konstatera att den här Skattegräns-Olle är ute och löper amok och kommer inrusande med jämna mellanrum med nya krångliga, kostsamma och tidskrävande direktiv.

När jag pratar med andra företagare så är frustrationen enorm och kanske rentav det farligaste, det råder en känsla av utmattning. Smärtgränsen för vad man orkar med är nådd och det är med oerhörd besvikelse man konstaterar att polletten inte verkar ha trillat ner hos alla politiska beslutsfattare.

Skattegränskontoret, som nyligen inrättats, är ett mycket bra initiativ och det borde ha funnits ett sådant redan vid EU-inträdet.

Mer resurser behövs och det över lång tid. Dels för att bevaka de här frågorna, dels för att påverka riktningen på de beslut som fattas på EU-nivå samt upprätthålla goda kontakter till riksmyndigheter.

Långsiktigt behöver det finnas garantier från politiskt håll att man satsar tillräckligt med resurser på detta. Kortsiktigt, och nu menar jag att det brinner i knutarna på riktigt, se till att kostnaderna för skattegränshanteringen minskas.

Landskapet är ägare till Åland Post, ni har därmed möjligheten att ta bort kostnaden för införtullning och ge en akut lindring för stressade och pressade företagare.

Vi egenföretagare vill och måste få bedriva våra verksamheter på samma villkor som andra företag i Finland och EU. Vi vill kunna satsa på och utveckla våra verksamheter utan onödig skatte-
gränsbyråkrati. Vi vill sluta vara gnällspikar mot vår vilja. Vi vill fokusera på det vi kan bäst. Det tjänar hela Åland väl!