Från dåtid till framtid kräver framåtanda

”Ursäkta, men nu måste jag faktiskt fråga, var är du ifrån egentligen?”. Vi är på ett gym, klockan är inte ens sju, och jag suckar först lite inombords. ”Det här hade aldrig hänt i Åbo, Bergen eller Stockholm”, där jag har tillbringat de senaste åren, hinner jag tänka innan jag snällt förklarar att jag är Föglöbo men numera bor i Mariehamn och jobbar i Finström.

När jag senare reflekterar över frågan konstaterar jag att nyfikenheten inte bara är säregen för ålänningar, den kommunala identiteten väger tungt inom samma tema. Det är mera en regel än ett undantag att ålänningar beskriver sig i termer av valfri kommuninvånare, i stället för att berätta varifrån man kommer. Kommunerna har en hög status när det handlar om identitetsperspektivet, en status som ofta lyser med sin frånvaro i den offentliga debatten där de snarare mest beskrivs som en börda.

”Hur många kommuner ska Åland egentligen ha?”, stannar envist kvar som en våt filt i många samtal trots att det finns betydligt mer relevanta frågor att diskutera. En återkommande brist i alla diskussionsfält är avsaknaden av visioner och framtidsutsikter, i stället läggs både energi och fokus på tidigare historik och konflikter som upprepar sig om och om igen.

Det vädras sällan åsikter om vilket serviceutbud vi de facto vill ha eller hur servicen bör organiseras, hur de demografiska utmaningarna och kompetensförsörjningen kan tacklas, vilka investeringar i ny teknik som kan användas för att nyttja resurser mer effektivt, eller hur vi kan tillvarata den starka lokala identiteten för att bibehålla en stark demokrati. Utmaningarna som finns kräver långsiktighet men ramverket som ges innebär ett kortsiktigt handlingsutrymme, vilket tycks sätta sin prägel på diskussionerna.

”Vill vi se en förändring måste vi sist och slutligen våga engagera oss i demokratin.”

I den demokratiska delen av världen kämpar vi både med ett minskat samhälleligt engagemang och med ett tonläge som får många att backa. Vi har kommit till en punkt där vi tar demokratin för given och avskräcks från att delta på grund av diskussioner på sociala medier och hårda rubriker, som ger en missvisande bild av att politik och förvaltning endast består av högljutt tyckande och konflikter. Det behöver inte vara så.

På Åland har vi förmånen att ha ett kort avstånd till både beslutsfattare och tjänstemän. Med andra ord borde det inte vara särskilt svårt att höja kvaliteten, främja ett mera konstruktivt diskussionsklimat och frångå den hätska stämningen som breder ut sig i allt större omfattning. För att höja statusen måste vi framför allt bli bättre på att samarbeta, lyssna på varandras argument och sluta vakta vår egen gård med taggtråd för att komma fram till gemensamma långsiktiga lösningar på problemen. Våga tänka i andra banor och prova något nytt. Vi måste vara flera som drar i samma riktning och vill vi se en förändring måste vi sist och slutligen våga engagera oss i demokratin.

Så engagera dig i din kommun, för det är på lokal nivå som grunderna byggs. Klicka dig in på valfritt protokoll från nämnd, fullmäktige eller styrelse, för att få en uppfattning om vilka beslut som fattas i kommunen. Du kommer snart att märka att det finns tydliga processer och att verkligheten handlar om betydligt mer än hur många kommuner Åland ska ha.

Våga ställ dig till förfogande för en av de 742 kommunalt förtroendevalda poster som finns på Åland, gör ett nyanserat och konstruktivt avtryck i debatten och ta tillvara den starka kommunala identiteten.

Det visade sig senare att personen som inte kunde låta bli att fråga var jag kom ifrån mest var nyfiken på grund av mina tillfälliga finska registerplåtar på bilen, de var ju nämligen inte åländska. Nåja. Jag fick åtminstone fördomen om den säregna åländska nyfikenheten bekräftad. Vi hinner säkert även reda ut vems barn jag är vid ett annat tillfälle.

Under sommaren bjuder ledarsidan in en rad skribenter från olika delar av samhället för att ge nya perspektiv på debatten. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.