Foto:

Förlorad frihet är priset för trygghet

Det är när individens frihet är som svårast att försvara som det behövs allra mest.

I helgen var det julmarknad i Mariehamn. De 70 försäljarna var–trots att evenemanget ägde rum utomhus–mer utspridda än tidigare år för att minska smittorisken.

Marknaden var välbesökt av ålänningarna, och dessutom steg ett tusental kryssningsresenärer i land och hade möjlighet att ta del av julstämningen.

Innan turisterna anlände var det flera som oroade sig för ökad smittspridning när så många människor skulle samsas på ett relativt litet område. Framför allt fanns farhågor om att de små butikslokalerna i Mariehamns centrum skulle göra uppsvinget i turism och ekonomisk aktivitet dyrköpt.

Det återstår att se om helgen ger några efterverkningar på smittstatistiken, men med tanke på de låga åländska talen kommer det hur som helst bli svårt att utläsa något definitivt ur dem.

Ett land där liknande sammankomster kommer att bli svåra genomföra är Tyskland. Förbundsrepublikens senaste drag för att hantera smittspridningen är en god fallstudie för hur illa det kan gå när allt för mycket välmening och makt är samlat på ett ställe.

Både förbundsdagen och förbundsrådet godkände i november ännu en förändring av smittskyddslagen, den tredje i ordningen sedan coronakrisen fick sin början. Lagen innehåller synnerligen oroväckande formuleringar som riskerar inskränka tyskarnas personliga frihet på dramatiska sätt.

Olika delar av lagen träder i kraft beroende på fastslagna smittotal, som alltså fungerar som absoluta tröskelvärden. Några ytterligare värderingar behövs inte, utan lagens ord är tänkt att vara tillräckligt.

Beroende på vilken nivå smittspridningen ligger på aktiveras olika restriktioner. Bland dessa finns exempelvis bestämmelser om karantän, krav på obligatoriska hälsoundersökningar, klargöranden om finansieringen av vaccinationer och obligatorisk registrering vid inresor.

Kritiker kallar den uppdaterade lagen för vår tids fullmaktslag, och syftar då på den lag som 1933 gjorde rikskanslern till diktator.

Det är av allt att döma en överdrift. Rättsstaten läggs inte på undantag, och förbundsdagen ger inte bort lagstiftningsmakten till hälsoministern, för att nämna bara ett par kritiska tolkningar som florerar på internet.

Man behöver dock inte vara konspiratorisk för att tycka att följande formulering är oroväckande: ”Genom artikel 1, nummer 16 och 17, begränsas de grundläggande rättigheterna personlig frihet, församlingsfrihet, rörelsefrihet och hemmets okränkbarhet”.

Den tyska smittskyddslagen är inte alls unik. Flera andra europeiska länder har gett sina regeringar långgående befogenheter att verkställa smittskydd med relativt hårda tag.

Det är knappast oväntat. I svåra tider känns det tryggare att ledas med fast hand snarare än att ges stor frihet till egna val.

Ändå är det just i de svåraste situationerna vi behöver vara extra vaksamma så vi inte byter bort frihet för en känsla av trygghet. Benjamin Franklin sade som känt att den som är villig att ge bort sin frihet i utbyte för lite tillfällig säkerhet inte förtjänar någondera.

George Washington å sin sida varnade för att frihet tas bort bit för bit, och alltid med hänvisning till det allmännas bästa.

Sådana uttalanden är inte att fnysa åt, trots att de har flera hundra år på nacken och sades på andra sidan Atlanten. Varje form av statsbygge har sina inbyggda brister, och demokratins svaghet är en tendens att erbjuda kortsiktiga lösningar på bekostnad av individuell frihet.

Det är ett pris vi bör vara villiga att betala. Samtidigt är det dumt att betala mer än man måste. När vi köper trygghet måste vi alltså nogsamt vända på slantarna, för valutan är vår frihet och inget annat.

Inte bara är valutan av en mycket begränsad sort. Ett köp som väl gått igenom är dessutom svårt att häva, för att inte tala om att vi oftast är för bekväma för att gå tillbaka till försäljaren och kräva ett återköp.

Kanske är upprördheten över den nya tyska smittskyddslagen en storm i ett vattenglas. Det är upp till tyskarna att reda ut.

På samma sätt är det upp till britterna att reda ut varför polisen vid upprepade tillfällen arresterat fredliga medborgare med coronarestriktioner som ursäkt. Och boende i Los Angeles behöver se över hur borgmästaren har möjlighet att förbjuda ”icke-nödvändiga promenader”.

Här på Åland är det ett sundhetstecken att julmarknaden fick äga rum som vanligt, om än med vissa justeringar vad gäller avstånd. Den typen av beslut fattas bäst på lokal nivå med flera olika aspekter i åtanke, inte endast baserat på rigid lagstiftning.

Hittat fel i texten? Skriv till oss