Lagtinget tillsatte tidigare i år en parlamentariskt grupp för att ta fram principer för att styra finanspolitikens utformning. Syftet med ramverket är att utforma en mer långsiktigt hållbar och transparent finanspolitik.
Med detta som bakgrund presenterade finansminister Roger Höglund (C) och finansavdelningens Björn Snis i slutet av förra veckan kommitténs slutrapport. En rapport som föreslår stora förändringar i landskapsregeringens finanspolitiska process. Förändringar som är nödvändiga och viktiga för att ge det offentliga Åland större möjligheter att hantera de utmaningar som den åländska ekonomin står inför.
Det må finnas olika politiska synsätt på den offentliga ekonomin i lagtinget, men man kan inte att sticka under stolen med att det offentliga Åland har stora ekonomiska utmaningar. Det finns strukturella underskott, demografiska utmaningar och tillväxtproblematik – bara för att nämna några saker. Detta ska sedan kombineras med allt högre lagstiftningskrav och pålagor från EU. Med andra ord krävs det att det offentliga Åland har en ansvarsfull och långsiktig styrning av ekonomin. Därför är förslaget till nytt ramverket, som en enig kommitté står bakom, en bra start.
Förslaget medför främst tre större förändringar. Ett kostnadstak införs, överskottsmål sätts och budgetprocessen ska stramas upp samt förändras i grunden.
Roger Höglund sammanfattade i fredagens Ålandstidning förslaget med att säga att den stora förändringen bland annat är att man i budgetprocessen går från ett nedifrån-upp-system till ett top-down system. Möjligheterna för politisk styrning blir därmed tydligare och inte minst ställs det högre krav på våra på politiker. En intressant aspekt som även kan leda till en mer vital politisk debatt.
Förslagets införande av kostnadstak är också ett välkommet inslag. Genom det nya regelverket kommer det sättas ett absolut tak för kostnader. Ett tak som inte går att överskrida.
Det blir med andra ord tydligare för politikerna vad som gäller och inte minst kan det leda till skarpare politiska prioriteringar. För de facto medför taket att politiker som önskar öka kostnaderna för ett visst ändamål även behöver ange finansieringskälla så att de tillkommande kostnaderna ryms inom uppsatt kostnadstak.
Enligt förslaget ska även ett överskottsmål införas. Ett instrument som säger att en viss procent av budgeten varje år ska gå till sparande. Medlen ska sedan fonderas för att användas när landskapet står inför ekonomiska utmaningar.
Ett välkommet inslag är också förslaget om att ett finanspolitiskt råd ska tillsättas. Ett råd bestående av oberoende experter, som till exempel forskare och nationalekonomer, som årligen ska publicera en rapport som ska lämnas till landskapsregeringen som i sin tur sedan ska lämna en redogörelse till lagtinget innehållande eventuella åtgärder.
I detta ramverk har den parlamentariska kommittén lagt grunden till en mer genomarbetad ekonomisk politik för det offentliga Åland. Det är ett bra underlag som visar på ansvarstagande och ödmjukhet inför komplexiteten i att hantera dylika frågor. Framför allt visar det även att de åländska politikerna är redo att ta ett större ansvar och aktivt arbeta för en mer hållbar och transparent finanspolitik som bygger på långsiktighet. En bra start är således lagd för ett viktigt framtida arbete.
