Daghem, dagis, Bullerboda, Lemland,  *** Local Caption *** @Bildtext:Vikarierande läraren Josefina Berndtsson, läraren Hanna Lilja, föreståndaren för daghemmen Bullerboda och Gullvivan Emma Dannström samt barnomsorgsledare Maria Hellström är glada över att Lemlands kommun ökar bemanningen på daghemmen. Gungar bredvid dem gör Alice Aspbäck, Sol Bergman, Olle Borenius, Filip Perander och Viggo Aavanen, som är skymd. De går på daghemmet Bullerboda.
Foto: Daniel Eriksson
Vikarierande läraren Josefina Berndtsson, läraren Hanna Lilja, föreståndaren för daghemmen Bullerboda och Gullvivan Emma Dannström samt barnomsorgsledare Maria Hellström är glada över att Lemlands kommun ökar bemanningen på daghemmen. Gungar bredvid dem gör Alice Aspbäck, Sol Bergman, Olle Borenius, Filip Perander och Viggo Aavanen, som är skymd. De går på daghemmet Bullerboda.
Foto: Daniel Eriksson
Foto:

Bild

Barnomsorgen borde stå överst på allas priolistor

Att förse barn- och äldreomsorgen med drägliga verksamhetsförutsättningar borde vara högsta prioritet för alla kommunala makthavare om de vill locka till sig nya inflyttare. För att inte tala om skapa trygga barn och äldre.

Dagens ämne: barnomsorg

Den ansträngda personalsituationen inom kommunernas barnomsorg är inte ett problem som försvinner av sig självt, tvärtom växer det. Det råder ingen brist på artiklar från de senaste åren i Ålandstidningens arkiv, där frustrerade och trötta barnomsorgsanställda slår larm om ett ansträngt läge med för få vuxna och för stora barngrupper.

Barngrupperna har dessutom vuxit sedan den nya lagen om barnomsorg och grundskola trädde i kraft och gav vårdnadshavare rätt till barnomsorg på heltid utan förbehåll.

Det senaste nödropet kommer från tillväxtkommunen Jomala, som Ålandstidningen berättade i gårdagens tidning. I ett brev till kommunstyrelsen beskriver föreståndarna hur personalsituationen har försämrats de senaste åren. Barngrupperna blir mer krävande, många barn har särskilda behov och det är svårt att hitta vikarier, samtidigt som barnen får allt längre dagar på daghemmen.

Bemanningssituationen har varit pressad länge, säger de, men allt ställdes på sin spets under pandemin, då personalen måste börja stanna hemma vid minsta sjukdomssymtom.
”Det här har fortsatt och vi märker att vi, med den grundbemanning vi har, inte riktigt räcker till. Vi får inte ihop våra scheman, säger Sviby daghems föreståndare Maria Stenberg-Haug.
”Känslan hos min personal och mig är att man hela tiden måste släcka bränder. Ofta kan vi inte göra det vi planerat utan vi måste alltid ha en reservplan”, säger Marika Kalm, föreståndare vid daghemmet Vikingen i Prästgården by.
Det är naturligtvis ohållbart för alla inblandade, vuxna som barn.

Situationen försvåras av bristen på utbildad personal, i hela Svenskfinland. Underfinansierade arbetsplatser är inte direkt lockande.

Lagen säger att i grupper med barn över tre år ska det finnas en personal per sju barn. I grupper med barn under tre år ska bemanningen vara en personal per fyra barn.

Lemlands makthavare har på ett föredömligt sätt visat vägen i sin framsynta satsning på ökade resurser efter att ha utvärderat effekterna av förra årets personalminskning inom barnomsorgen. Utvärderingen visade att personalen var trött, frustrerad och att man inte hann med jobbet. Efter att ha diskuterat olika lösningar med den berörda barnomsorgspersonalen beslutade kommunen att gå in för alternativet fyra personal per avdelning. Två lärare och två barnskötare på avdelningarna för 3–6-åringar och en lärare och tre barnskötare på avdelningarna för 0–3-åringar.

Alla är nöjda.

Det är viktigt att barnomsorgen uppfattas som en attraktiv arbetsplats så att fler söker sig till yrket, som barnomsorgsledaren Maria Hellström sade till Ålandstidningen den 17 september. ”Barnomsorgen är tillsammans med äldreomsorgen en grundpelare i en kommun. Jag tycker att det var både smart och strategiskt att besluta det här. Vi vill ju har fler som flyttar till Lemland.”

Som den här ledarsidan argumenterat för tidigare borde alla politiker med budgetansvar vikariera åtminstone en dag inom såväl barnomsorgen som äldreomsorgen. Att personligen trösta en trött fyraåring eller hjälpa en bentrött åldring till lunchbordet, har en rent magisk förmåga att förmänskliga torra budgetkalkyler till en fråga om människor av kött och blod. Det handlar ju faktiskt om våra barn och våra mor- och farföräldrar.

Petter Lobråten

tel: 26 633

Hittat fel i texten? Skriv till oss