Irene Mattsson, ersättare för Obunden Samling, bjöd på ett märkligt inspel i tisdagens budgetdebatt i lagtinget när hon tog upp den åländska pandemihanteringen. I sitt anförande kritiserade hon de omfattande nerstängningarna av samhället och covidpass med slutsatsen att Åland borde ta lärdom av det som hände och i framtiden säkerställa ett självbestämmande så att en liknande situation inte upprepas.
Gott så. Det finns helt klart skäl att reflektera över de nationella åtgärder som sattes in i flera länder under pandemin, men i Irene Mattssons anförande smög sig också följande mening in:
”Gud bevare alla de som av rädsla nödgades att ta ett vaccin och som fick problem med hälsan, med plötsligt hjärtstopp, proppar, rusande puls, snabbt utvecklad cancer och sämre kondition”.
Här behöver vi stanna upp. Snabbt utvecklad cancer?
Va?
Det enda undertecknad känner till om covidvaccin och cancer är att en överläkare i Region Kalmar i Sverige i egenskap av privatperson hållit en föreläsning på Youtube där han pratat om möjliga kopplingar. En föreläsning som dessutom fått mycket kritik för att den helt saknar vetenskaplig grund.
När det gäller blodproppar minns vi alla vilken oro som fanns när vaccinet ännu var nytt, men där har en dansk studie med registerdata över 233.000 ovaccinerade danskar jämfört med motsvarande data över knappt 3,7 miljoner vaccinerade danskar. Resultatet? Du ska vara mer orolig för en blodpropp om du inte vaccinerat dig än om du har gjort det.
När det rör infektioner i hjärtat har en ökad risk noterats, men biverkningarna bedöms som mycket sällsynta. Alla vaccin kan ge biverkningar och det står förstås alla fritt att ifrågasätta deras nödvändighet, men det måste göras i ljuset av vad samhället som helhet fick ut av det.
Kanske framför allt när det gäller coronaviruspandemin och de vaccin som i snabb takt togs fram 2020. Men svaret på den saken dröjer nog länge och konspiratoriska utspel kring cancer, blodproppar och sämre kondition hör inte hemma i diskussionen.
Ännu mindre hör den hemma i ett seriöst forum som lagtinget, och i tisdagens budgetdebatt fick Irene Mattsson två tillsägelser om att hålla sig till ämnet, alltså landskapets budget. Hennes snabba svar var att hon så småningom skulle komma till ämnet.
Alla som lyssnade väntar nog ännu på det.
När Nya Åland förra veckan frågade partiordförande Marcus Måtar kring hur han ser på saken svarade han att anförandet inte hör hemma i en budgetdebatt och att han inte tror en sekund på påståendena om ett samband mellan vaccinet och snabbutvecklad cancer. Men kontentan av svaret var ändå att Obudna inte har någon förhandscensur och att det var ledamotens eget val att uttrycka sig som hon gjorde.
Att inte sätta några gränser kan vara både bra och uppfriskande ur ett större perspektiv, särskilt eftersom det i samhället numera pratas för mycket om vad som är rätt och fel att tycka, men i det här fallet hade det varit på sin plats med en tydligare markering.
Rent generellt skulle det vara önskvärt med politiker som fokuserar mindre på vad som ger röster och mer på vad som är ansvarsfullt. Vi har tack och lov inget stort problem med det här på Åland, men utan tydliga markeringar kan förstås saker spåra ur.
Se bara på USA där nästan vilka saker som helst slinker igenom, på Petteri Orpos regeringsbildning i Finland eller på Sverige där vissa partier verkar ha svårt att ta avstånd från så självklara saker som riksdagsledamöters och ungdomsförbunds kopplingar till terrororganisationer.
Ett debattklimat och politiskt landskap som påminner ens lite om det klarar sig Åland mycket bra utan.
Kevin Eriksson
