Sedan 2015 har valdeltagandet sjunkit på såväl lagtings- som kommunal nivå. Trenden är dyster och i jämförelse med andra västeuropeiska demokratier kommer vi dessutom från redan tidigare förhållandevis låga nivåer. Det här måste adresseras och såväl lagtinget som de åländska kommunerna behöver hitta sätt att arbeta på för ett ökat valdeltagande.
Ett högt valdeltagande ger nämligen ett starkt mandat för folkets företrädare. De beslut som fattas får större legitimitet och politiker får lättare att agera. Dessutom återspeglas folkviljan tydligare om fler deltar i valen och valutslaget blir mer representativt för folkets åsikter. Det demokratiska bygget blir stabilare och det tjänar vi alla på.
I det senaste valet uppgick valdeltagandet till totalt 68,3 procent i lagtingsvalet och i kommunalvalet till totalt 64 procent. Även vid detta val så var kvinnor betydligt mer ivriga att rösta än männen. Något som inte minst är intressant när man i andra sammanhang talar om att andelen kvinnor i lagtinget är förhållandevis lågt.
I jämförelse med val i vår närregion är valdeltagandet i de åländska valen, som sagt, lågt.
I svenska riksdagsvalet deltog 84,2 procent av de som fick rösta i valet 2022 och i Finland var valdeltagandet 71,9 vid det senaste riksdagsvalet.
Nivåer som borde vara fullt rimliga för även Åland att nå – där den svenska nivån borde vara det som sätter det långsiktiga målet.
Varför då denna låga nivå på valdeltagande på Åland?
Att säga vad den exakta orsaken till det förhållandevis låga valdeltagandet är svårt, men vi kan däremot hämta en hel del kunskap från forskning som finns inom området. Forskning som även kanske säger en del om de åländska förhållandena.
Enligt en rapport från den svenska Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor så finns det tre specifika områden som kan leda till ökat engagemang och på sikt ökat valdeltagande.
Det första handlar om att öka den politiska kunskapen. För att trygga valdeltagandet på sikt är det enligt rapporten viktigt med insatser i skolan. Dessa ger mest effekt.
Vidare behöver vi verka för ett öppnare politiskt samtal. Det finns i dag för många tabun kring och i det politiska samtalet. Här handlar det om att visa lite mer öppenhet.
Slutligen lyfter rapporten fram vikten av att vi ökar det politiska intresset. Där frågan inte enbart lämnas till det partipolitiska etablissemanget utan där vi även diskuterar samhällsfrågor i civilsamhället.
Här är det kanske viktigt att komplettera rapportens slutsats med att diskussionerna även ska föras i sammanhang där det partipolitiska får stå åt sidan. För så fort partipolitiken kommer in så odlas onödiga skiljelinjer. Skiljelinjer som inte alla gånger är fruktsamma i denna del av processen.
Tidigare i år lämnade en av landskapsregeringen tillsatt parlamentarisk kommitté en rapport gällande uppstart av ett demokratiprojekt som ska öka jämställdheten. I rapporten finns det en del matnyttigt att hämta – inte minst när det gäller förslaget att tillsätta en arbetsgrupp och en parlamentarisk referensgrupp för översyn av valsystemet och partilagstiftningen.
Frågeställningen måste dock breddas i nästa steg och inte enbart omfatta jämställdhet då det i sig bara är en komponent i det stora arbetet för ett ökat valdeltagande. För även om andelen kvinnor i lagtinget är lågt och det är ett faktum att åländska män är sämre på att rösta än kvinnor, så är frågan mer komplex än så. Det handlar om samhällsengagemang, om tillgänglighet, digitalisering och inte minst en förståelse för varför det är viktigt att rösta.
Här finns mycket arbete att göra och vi måste komma ihåg att varje generation bär ansvar för demokratin. Demokratin kan inte tas för given och den behöver vårdas. Det ser vi inte minst genom att ta en snabb blick runt om i världen där demokratin hotas och där allt fler, även i västvärlden, oroas över den demokratiska utvecklingen av våra samhällen.
Daniel Dahlén
