Landskapet Åland är enspråkigt svenskt. Ämbetsspråket inom statsförvaltningen på Åland, dit bland annat domstolsväsendet hör, är svenska. Det är hur tydligt som helst, och något som alla inblandade givetvis också vet. Men ändå. Ändå händer det med jämna mellanrum att denna så fundamentala del av vår självstyrelse inte följs och respekteras.
Det senaste exemplet hämtar vi – förvånande nog, måste man säga – från en rättegång i Ålands tingsrätt i veckan. När vittnesförhören skulle inledas bestämde tingsdomaren, alltså rättens ordförande, att förhören skulle hållas enbart på finska. Domaren konstaterade att inte någon översättning behövdes eftersom alla inblandade förstår finska.
Praktiskt, säkert. Tidseffektivt, absolut. Men okej? Definitivt inte. Dessutom fanns det bland åhörarna i salen personer som inte talar finska.
Lagman Kristina Fagerlund säger i en intervju med Ålandstidningen att tilltaget var en miss. Domaren borde ha översatt vad som sades. För att rätta till det som hänt säger hon att vittnesförhören ska översättas och presenteras på svenska nästa vecka.
Bra så, misstag ska redas upp. Och där kanske vi kunde sätta punkt för den här frågan. Men faktum är att det här är större än en enskild miss. (Eller vad vet vi, egentligen? Kanske det funnits fler tillfällen där det använts andra språk utan att det som sagts översatts? Medierna bevakar inte alla rättegångar.)
Det händer ideligen i vårt svenskspråkiga landskap att svenskan körs över. Men vilka, om inte våra myndigheter, ska föregå med gott exempel och se till att lagarna följs? Det finns ett starkt symbolvärde i att alltid, och villkorslöst, stå upp för det svenska språket. Det är förstås lätt att bli pragmatisk och lösa saker på sätt som för stunden är smidiga, men i förlängningen biter vi oss i svansen.
Som finsk medborgare har man rätt att ”i egen sak” använda finska i Ålands tingsrätt. Det handlar förstås om rättssäkerheten. Men precis lika viktigt är att tillgodose de svenskspråkigas intressen när så sker. I en rättsprocess kan enskilda ordval och nyanser i språket spela en avgörande roll för en friande eller fällande dom, och därför måste det som sägs vara glasklart för alla.
Det händer ibland att domaren översätter, till exempel från finska till svenska, och på det stora hela är det säkert alldeles tillräckligt bra. Men det är inte samma sak som att ha en professionell tolk på plats. En domare har mycket att hålla i huvudet under en rättegång, och risken finns att en sammanfattande översättning av någons utsaga blir bristfälligt översatt – även om språkkunskaperna i sig är utmärkta.
Låt oss hoppas att incidenter likt den i tingsrätten inte sker igen. Det offentliga Åland har ett stort ansvar i språkfrågan, och vad de enskilda myndigheterna gör är av stor betydelse för bibehållandet av vår svenskspråkiga identitet. Att stå upp för svenskan är inte alla gånger bekvämt, och definitivt inte alltid praktiskt heller. Men ju fler undantag som tillåts, desto snabbare urholkas stenen.
Sandra Widing
tel: 26697
