Krigföring är primitivt

Att uppnå fred när man försökt lösa en konflikt med vapenmakt har många gånger historiskt sett visat sig vara svårt. Ju längre ett krig pågår desto mer fördjupas såren och fredsförhandlingarna tenderar att kompliceras ännu mer.

Ukrainakriget fyller kraven för detta påstående. För en utomstående förefaller det som om parterna står alltför långt från varandra för att komma fram till en kompromiss som kräver eftergifter. Båda sidor uppvisar krigströtthet vilket kan vara positivt för diskussionsklimatet. En del experter här på hemmaplan anser att kriget kommer att avgöras på slagfältet, positionerna där har stor betydelse. Men jag har inte förlorat tron på diplomatin och tror på en förhandlingslösning. Även om det är svårt att se diktator Putin i en förhandlingsposition, hitills har han inte kompromissat alls.

Man räknar med att cirka tusen ryska soldater dör per dag. Historiskt sett har man inte reagerat nämnvärt på antalet döda soldater i Ryssland – ”det är bara soldater” – för att citera Josef Stalin när man sade för honom att allt för många stupar. Putin diskuterar på samma sätt. Ukrainska soldater stupar självfallet också även om inte lika många.

Barn mister varje dag sin fader vilket ger ärr för resten av livet och försvagar deras möjligheter att öveleva.

Krig är en primitiv handling, vi har inte rätt att döda människor. Det låter som självklart, men nya krig sätts i gång och exceptionella åsikter utgör risker.

Vi bör ägna soldaterna som om morgonen inte vet om de lever till eftermiddagen en tanke.

Nästan under hela tiden som kriget pågått har beslutsfattare, journalister och olika experter rapporterat om att västvärlden inte bistår Ukraina tillräckligt med resurser för att kunna avgöra kriget. Mycket har getts men krigföring med tekniskt avancerade vapen slukar så ofantligt att man blir förstummad. Senaste EU-paketet är på 90 miljarder euro som ännu inte nått fram på grund av Ungerns motstånd. Det är befängt med tanke på att man själva blev angripna av Sovjet.

Finland har sträckt sig över sin förmåga om man beaktar det statsfinansiella läget. Men protester hörs inte, vi har en lång gräns mot Ryssland och känner till vår utsatthet dit självfallet Åland också hör. Demilitariseringen blir satt ur funktion vid en militär konflikt, det bör även de som har övertro på den inse.

Det är förstås dålig ekonomi att ge för lite om Putin vinner kriget och Ukraina dras ned i förnedringens tillstånd som också betyder att en återuppbyggnad kommer att bli minimal.

Varför är då stora länder som exmpelvis Frankrike och Spanien synnerligen restrektiva? Stora opinioner kan förmodligen inte på ett konkret plan se att Europa är hotat om Ryssland kommer i en dominerande position.

Men jag tror att den största orsaken är att risken för en utvidgad konflikt som man inte kan behärska bedöms som överhängande. Risken finns onekligen.

Olof Öström

Brändö-Tavastehus