Kommunfrågan väcker känslor

Senast genom Andreas Kanborgs insändare som försvarar Ålands kommunstruktur. En text som andas ett romantiskt ideal om närhet och delaktighet. Det är viktiga värden, men att tolka frågan om kommunstruktur som ett försök att ”pressa in hela Åland i samma form” är en feltolkning som dessutom saknar riktning framåt.

Det handlar om att trygga långsiktiga strukturer i ett samhälle som ständigt utvecklas. Det är inte konstigt att frågan väcker motstånd. Kommunstruktur handlar inte bara om förvaltning, utan även om identitet. Det egna lokalsamhället där människor investerat tid, energi och kärlek. Jag vill inte förminska rädslan för att verksamheter stängs eller butiker försvinner. Förändring väcker ofta oro, ibland till och med sorg. Och den oron måste förstås och hanteras för att kunna utveckla fungerande strukturer.

Faktum kvarstår: de strukturella utmaningarna inom den åländska kommunala servicen ökar. En åldrande befolkning, färre i arbetsför ålder och ökande ojämlikhet mellan kommuner gör att vissa snart inte kan erbjuda ens grundläggande välfärdstjänster. Detta är inte politisk skrämselpropaganda, det syns redan i behovet av likviditetsstöd.

Till skillnad från Kanborgs text, som tyvärr saknar konkreta förslag, behöver vi diskutera ansvar och lösningar. Att hävda att ”allt fungerar bra” i dag räcker inte. Många samarbetsformer fungerar, men de saknar ofta långsiktig styrning och demokratisk förankring. Avtalsbyråkratin mellan kommuner försvagar styrningen och riskerar ineffektiv resursanvändning. Detta framgår i slutrapporten Samarbetsutredning för Norra Åland (2015).

Ett växande demokratiproblem är svårigheten att få frivilliga att ta ansvar i kommunens organ. Det är ett reellt hot. Ska vi bara se på, eller vara proaktiva? Jag förespråkar det senare.

En annan studie som är intressant att studera i sammanhanget är Åsubs enkätstudie ”Den framtida kommunindelningen på Åland” (2017) som visar att ålänningarna är positiva till en ny struktur, även om det råder oenighet om hur den ska se ut. Just den splittringen understryker behovet av en genomtänkt, gemensam lösning för att säkra likvärdig service, kompetens och framtidsförmåga.

Det lokala engagemanget är en av Ålands största tillgångar, men det behöver ett uppdaterat administrativt ramverk som är hållbart och inte beroende av föråldrade kommungränser. Vi måste påminna oss om att kommunerna är till för att producera service för dess invånare. När strukturen hindrar det, är det den som måste utvecklas.

Sandra Listherby (Lib)