Insändare
Johannes visade vad Åland vägrat erkänna
Skicka in en insändare
För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
När stormen Johannes slog till vid nyår stod 8.000 ålänningar utan el. Det beskrevs som ”extremväder”, ”otur” och ”naturens krafter”. Men sanningen är betydligt enklare – och betydligt obehagligare. Johannes avslöjade det som experter varnat för i åratal: Åland har inte N‑1‑säkerhet. Vi har N‑0. Det vill säga, ett enda fel räcker för att släcka hela landskapet.
N‑1 betyder att ett elsystem ska klara att en komponent faller bort utan att allt rasar. Det är miniminivån i Norden och EU. Det är så Bornholm, Gotland, Island och Färöarna bygger sina system. Det är så alla moderna samhällen fungerar. Men Åland har valt en annan väg. Vi har byggt ett system där två kablar presenteras som ”trygghet”, trots att de inte är likvärdiga, inte redundanta och inte testade i verklig drift. Finlandskabeln har inte använts sedan byggstarten 2016. Den ingår inte i övningar, inte i belastningstester, inte i fel-scenarier. En reserv som aldrig testas är ingen reserv.
När Johannes slog ut delar av nätet fanns ingen marginal. Ingen reglerbar produktion som kunde ta över. Ingen black‑start‑förmåga som kunde tända nätet igen. Ingen frekvenshållning som kunde stabilisera systemet. Ingen buffert. Ingen redundans. Det är därför 8.000 ålänningar satt i mörker. Inte för att stormen var unik, utan för att systemet är byggt utan säkerhetsmarginaler. Vad har vi gjort under fem år sedan Alfrida då 12.000 berördes?
Det här är kausaliteten, promptad från AI steg för steg:
Åland saknar N‑1‑säkerhet. Ett enda fel räcker för att slå ut hela systemet.
Finlandskabeln används inte och är oprövad. Den kan inte garanterat ta över vid bortfall av Sverigekabeln.
Sverigekabeln är inte dimensionerad för att ensam bära Åland i alla driftfall. Vid hög belastning eller störningar räcker den inte.
Åland saknar lokal reglerkraft och black‑start. När nätet faller finns ingen egen förmåga att starta upp det igen.
Stormen Johannes orsakade ett fel – och systemet hade ingen marginal. Resultatet blev 8.000 strömlösa hushåll.
Detta är inte naturens fel. Det är inte vädrets fel. Det är ett systemfel. Ett fel som uppstått för att ansvariga i åratal valt att prata om vindkraftsvisioner, klimatmål och gröna identiteter i stället för att bygga ett robust energisystem. Ett fel som uppstått för att man låtit bli att testa Finlandskabeln. Ett fel som uppstått för att man inte byggt reglerbar produktion, inte säkrat black‑start och inte följt N‑1‑kraven som resten av Norden tar för självklara.
Och det värsta är att detta inte är en engångshändelse. Det är en förvarning. Johannes visade vad som händer vid ett enda fel. Nästa gång kan det vara kallare, längre, värre. Två veckor med –15 grader och ett kabelbortfall innebär statistiskt tiotals dödsfall bland äldre och utsatta. Det är därför N‑1 finns. Det är därför det är obligatoriskt. Det är därför Åland inte har råd med fler ursäkter.
Vi ålänningar förtjänar att veta varför vi stod i mörker vid nyår. Vi förtjänar att veta varför vårt system saknar den säkerhet som alla andra har. Och vi förtjänar att veta varför ingen ansvarig berättat sanningen: att Åland inte har N‑1. Vi har N‑0.
Elån