Att rökning är hälsoskadligt och beroendeframkallande är vid det här laget både välbeforskat och allmänt känt. Ändå är rökning av cigaretter fortsatt normaliserat i vårt samhälle, vilket är helt galet.
Passiv rökning innebär att man själv inte röker, men att andra personer i ens omgivning gör det och att man därmed blir utsatt för röken och för de risker som röken innebär.
Vi försöker få våra ungdomar att inte att börja röka. Ändå är det fortsatt normaliserat att röka på festivaler, där majoriteten av de som vistas inte röker. Vi vet att det är extra skadligt för barn att få i sig cigarettrök, ändå är det okej att tända en cigarett mitt bland barn när midsommarstången ska resas i Engelska parken. Vi vet att risken för plötslig spädbarnsdöd ökar markant av rökning, ändå verkar det vara fullt okej att tända en cigarett bredvid en barnvagn på stan.
En individ som är ute på promenad kan i värsta fall hamna bakom en rökare under hela sin runda, och tvingas andas in cigarettröken som åker med luften. Det är okej att röka i kön in till nattklubben. Alla exempel ovan är situationer som jag önskar skulle förbjudas med en strängare tobakslag.
Det talas om individens egen rätt till beslut över sin kropp. Att samhället inte kan bestämma om någon väljer att röka. Men vi andra då? Vi som inte valt att röka och som inser hälsofarorna med att göra det, ska vi drabbas av den minoritet som aktivt väljer att utsätta sig för farorna?
Med hopp om att fler politiker vågar röra i frågan och få till en förändring, och med hopp om att fler rökare tänker på vem som är runt omkring innan cigaretten tänds.
Malin Pussinen
