Åland behöver mer än goda intentioner

Landskapsregeringens (LR) förslag till budget för 2026 präglas av spretighet. Det är tydligt att den är byggd av en regering som till många delar ser samma behov av förändring, men vägen dit präglas av oenighet. Samtidigt står utmaningarna kvar och eftersmaken efter genomläsning är att LR inte riktigt vågar gå hela vägen. Att man kort och gott fegar ur i konsensus. 

Utmaningarna med den stora offentliga sektorn och omfattande byråkrati kvarstår. För även om förslaget uppvisar ett beräknat överskott om 51,5 miljoner euro är det en siffra som är helt beroende av tillfälliga extra inkomster. När tillfälliga intäkter räknas bort så har landskapet istället ett strukturellt underskott på 14,4 miljoner euro. 

Kombinera detta med en nästan obefintlig ekonomisk tillväxt så urholkas hela samhällets ekonomi. 

För även om man minskar antalet årsverken med 29 så räcker det ingen vart. Till exempel har landskapsregeringen betydande problem att få bukt med de skenande kostnaderna inom Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS). Planerade resultatförbättringar omintetgörs nästan omedelbart av nya kostnadsökningar. 

Situationen är på så vis helt enkelt ohållbar och det finns ingen tydlig strategi i budgeten för att ytterligare minska den offentliga sektorns dominerande roll i den åländska ekonomin. 

Däremot finns det även, som i alla budgeter, både positiva satsningar och negativa, men låt oss lista några utropstecken.

Om vi börjar med de positiva insatserna är kapitaliseringen av Kraftnät Åland Ab mycket bra. Genom en extra överföring på 40 miljoner euro från Penningautomatföreningen (Paf) möjliggörs det för bolaget att betala bort lånen för likströmsförbindelsen till Finland. Det är en åtgärd som stärker den åländska köpkraften genom minskade elkostnader med närmare tre miljoner per år.

Det är också tydligt att landskapet arbetar för att uppnå en helhetslösning för flygförbindelser på sträckan Stockholm–Mariehamn–Åbo–Helsingfors. Välfungerande förbindelser är A och O för den åländska attraktionskraften och det är viktigt att frågan står på agendan med ett tydligt mål.

Bra är även att LR nu tar fram ett enhetligt regelverk för upphandlingar under tröskelvärdet. Det här är en stor utmaning för det åländska näringslivet vid upphandlingar när det i dagsläget finns nästan lika många regelverk som det finns offentliga organisationer. 

Det är även väldigt positivt att landskapsregeringen utmanar sin egen roll för att minska den offentliga sektorns relativa andel av totalproduktionen genom att utveckla möjligheten till utmanarrätt av landskapsverksamhet. Lyckas man med den punkten kan kostnader skäras. Men här krävs att de åländska företagen är med på banan och utmanar. En möjlighet för både det privata och det offentliga. 

Landskapsregeringens plan att bilda Ålands Skärgårdsvarv Ab (Axyards) tillsammans med Finferries ger rysningar för den som inte tror att landskapsregeringen är den mest lämpade att bedriva affärsverksamhet. Visst går det att se på det hela som en pragmatisk insats för att säkra lokal kompetens, minska beroendet av externa varv och skapa arbetstillfällen på Åland. Men är faktiskt LR bäst lämpade för att göra detta? Ska offentliga medel verkligen användas till detta? Ligger det i alla ålänningars intresse? Har man bästa kompetensen och varför duger inte privata varv? Frågorna är många kring detta och det är ren mumma för oppositionen att bita tag i denna munsbit. 

Det råder ingen tvekan om att budgeten är ett ambitiöst försök att få landskapet att ta ett steg framåt. Men det är något av en ängslig budget som inte vågar ta steget fullt ut. Problemen fortsätter att hopa sig och där behövliga kostnadsinbesparingar uteblir trots goda intentioner och försök.