Foto:

Vård, psykiatri och beroende, del 1

Om man sedan barnsben varit patient på ÅHS och BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) och har ett flertal diagnoser/NPF är fastställda, man har ordinerats alla sorters stöd, receptbelagda mediciner, helhetsskötseln har fungerat relativt ok och läkarbesök med täta jämna mellanrum, samt att det alltid varit möjligt att kunna nå sin läkare.

Så kommer dagen då man blir myndig, BUP-läkaren “varnar” för att tyvärr brukar problemen ta fart då VUP tar över (vuxenpsykiatrin ). Anhörig kommer ej mera att ha rätt till insikt eller rätt till att delta i vården trots att NPF-problematiken fortfarande är aktuell, det vill säga patientens funktionsnedsättning och fastställda diagnoser kvarstår. Samtyckesavtal är det ingen som för på tal. Ett samtyckesavtal mellan alla enheter inom ÅHS samt patienten och anhörig krävs ju för att sekretess ej ska sätta käppar i hjulet.

Det är viktigt att patienten/anhörig blir informerad om att samtyckesavtal bör skrivas, om patienten fortsättningsvis behöver och vill ha anhörighjälp i allt. Läkare byts från gång till gång allt som oftast på VUP och videolänk blir ofta patientens “fysiska” möte, då viktiga hälsokontroller ska göras, samt receptförnyelser skrivas. Recept kan komma att skrivas ut på sådant sätt att det visar sig bli överkonsumtion och fel mediciner.

Det händer att insomningstabletter ordineras fler dagar i följd än vad rekommendationerna är, samt även att tas dagtid, mot ångest, otroligt. Tack och lov så har vi apotekspersonal som är observant och brukar ifrågasätta varför man har så mycket mediciner och varför man hämtar ut så ofta. De förvånas även över dosordinationer. Det är nog fel någonstans när mediciner förskrivs och man samtidigt ifrågasätts på apoteket. Ett beroende kan komma fort, även av ordinerade doser.

Jag har ibland undrat om förskrivning av mediciner är en orsak till att ökning av beroendediagnoser ökar.

Det blir lätt att man hämtar medicin ofta, eftersom man har det på recept. Compliance (svårt följa medicinska råd) kan ofta bli ett problem för patienten. Då sätts det in i patientens journal, trots att patienten har dessa på recept. Det är ju inte lyckat, ofta är det narkotikamediciner.

NPF och samsjuklighet, ofta ADHD, ger större risk för ett skadligt bruk och beroende. Skadligt bruk och beroende kan även bottna i en diagnos som heter SUD (substance use disorder) substansberoende, ICD kod F19.xx.

En del människor har “den svagheten “ och det är inte med flit. SUD gäller även på FPA om du har intyg från till exempel ÅHS. Skadligt bruk och beroende kan även gälla inom mycket annat, alkohol, spel, våld med mera.

Låt säga att du alltså har dessa ovanstående problem, NPF/samsjuklighet, förutom SUD och flyttar över till VUP, du börjar missköta din vård, har svårt att klara det utan anhörighjälpen som du haft fram till din 18-årsdag.

Vad händer? Jo, du kanske blir av med all din medicinering och stöd som du haft, problemen blir tydligare på alla fronter! Då finns LARO-programmet (läkemedelsassisterad behandling och rehabilitering av opiatmissbrukare ) om du blandmissbrukat så att det dokumenterats på ÅHS, cirka ett år, drogscreening i form av saliv och urin. Tänk så snabbt och lätt det gick att bli sämre. Du har misskött din medicinering och vård och blivit en LARO-patient, nu är det missbruket och beroendet som du ska vårdas för. Allt annat sätts på paus. Allt. Även din psykiater faller bort, du ombeds ha kontakt endast med LARO-läkaren.

Det här är den första av två insändare i ämnet.

Bettis

Hittat fel i texten? Skriv till oss