Ukrainare behöver den första grundtryggheten

Häromdagen kunde åländska radiolyssnare höra hur en av de ukrainska flyktingmödrarna uttryckte sin undran över ett brev som ankommit till henne från Migri, det vill säga den finska invandrarmyndigheten. Där skulle hon avgöra om hon redan nu med sin familj ville byta invandrarstatus från för tillfället varande ”med tillfälligt skydd”, alltså fram till den 1 april 2024, eller omedelbart ansöka om vanlig kommunal boendestatus. Detta nu gällande skydd ger flyktingen många förmåner, för övrigt samma inom hela EU, speciellt fri sjukvård, tandvård, tillträde till simanläggningar, matstöd, försäkringsförmåner, hyreslättnader och resor bland annat.

Ifall en förändring görs omedelbart existerar inte nämnda förmåner. Man kommer således inte att klara sig ekonomiskt.
Det lyckligaste är ju att hitta ett jobb, men detta kan vara lättare sagt än gjort. En del har redan hittat ett arbete och tack och lov för det.
Ifall denna fråga inte förklaras för den åländska allmänheten kan lätt missförstånd uppstå. Är dessa flyktingar inte nöjda och glada över den finländska invandrarpolitiken samt den åländska gästfriheten, är de redan missnöjda och bara vill leva på socialbidrag? Frågan kan besvaras. De är alla jättelyckliga över sin flykt, just till Åland, och stolta över det engagemang ålänningarna uppvisat även internationellt.

Det kan tilläggas att dessa cirka trehundra flyktingar som kommit till Åland, samt de närmare femtiotusen som anlänt till Finland, i framtiden kommer att bli en enorm resurs för Åland och hela landet. Vi har ju redan nu ett födelseunderskott och flera bedömare uttrycker sin farhåga över befolkningsstrukturen i landet. Kommer de framtida pensionerna att tryggas? De som arbetar och levererar pension för det stigande antalet kommande pensionärer blir bara färre och färre.

Dessa ukrainska flyktingar är oftast högutbildade personer med akademiska examina samt yrken från samhällets alla områden. Bara i vår bekantskapskrets bland dem på Åland finns folk med dessa erfarenheter. Vi känner personer som arbetat i internationella tidningsvärlden, inom radio och television, inom konst, design samt med handelsutbildning, ja till och med universitetsexamina samt ”business”. Ja även helt vanliga grovarbeten.
Vad gäller skolundervisning kan jag nämna att barnen i Ukraina börjar sin skolgång redan i sexårsåldern och besitter efter ett år höga kunskaper i läsning, räkning, astronomi, språk och samhällskunskap. ABC-boken är lagd åt sidan för längesedan. Detta är för ett land som Finland en oerhörd vinst och detta stöd de nu under ett par år skulle behöva är en lönande investering för framtiden. Landet har ju inte den mångåriga kostnad man annars har för här födda. Dessa flyktingar vill heller inget hellre än att snabbt integreras i samhället. Man ropar efter svenskspråkiga kurser, man vill så fort som möjligt hitta ett jobb. De är ärliga och samvetsgranna personer, ja lika som vi själva.
En sak jag ofta hört är: Det finns inte så bra bussförbindelser inom hela Åland och särskilt sommartid samt under veckosluten. Är det något man kan åtgärda inför framtiden?

Johan G. Granlund
Godby