Två stycken skarvsladdar. Det är detta som hela Ålands existens hänger på. En är kopplad till Finland, och den andra till Sverige, och båda av dem har ej en tillräckligt stor egen reservkraft.
Till exempel i Finland, så har Fingrid (stamnätsbolag i Finland) ingått avtal med stora elkonsumenter, bland annat växthus, att utan förvarning kunna koppla bort elströmmen (mot finsansiella ersättningar) då det är störningar i nätet eller om det generellt ej finns tillräckligt med reservkraft. Detta som ett direkt resultat av nedmonterade reservkraft.
Detsamma torde gälla i Sverige där de har varit tvungna att elda oljekraftverk (på grund av nedmontering av baskraft), och Sverigekabeln är huvudmatningen och Finlandskabeln är reservmatningen.
Med ovan vill jag reflektera över insändaren ”Ren dårskap skrota kraftverket G1” av Stellan Egeland. Jag kan inget annat än att hålla med till 100 procent, och förvånande är, trots att det har gått en bra tid sedan insändaren, att det näst intill inte varit en enda fortsatt diskussion runtom det, förutom en mindre diskussion på Facebook.
Nu i dagens anda när fossila kraften ska bort och alla dessa miljö(farliga) elbilar och vind/solkraft gör elnätet mera belastat/ostabilt, ställs ännu högre krav på att det finns en dygnet runt fungerande reservkraft.
Sedan kommer andra faktorer man måste ta i beaktande, alltifrån cyberattacker till solens aktivitet.
Cyberattacker kan man delvis skydda sig mot, men däremot inte emot solens aktivitet som kan skapa geomagnetiska stormar som orsakar överbelastning av nät och transformator till väder(klimat)påverkan såsom mindre regn och/eller snö som ger mindre mängd vatten i reservoarerna för vattenkraft och så vidare.
Då det är frågan om reservkraft, så är alla diskussioner om typ av bränsle av sekundär betydelse.
För att hålla kostnaderna nere, så är det bäst och billigast med lågsvavlig diesel.
Och den summa på 520.000 euro per år som kostnad är för mig en summa som inte är realistisk.
De kraftproducerande maskiner (fyra till sex stycken) på till exempel de stora kryssningsfartygen har en driftsbudget (underhåll och reparationer) som betydligt understiger den summan. Dessa maskiner har tusentals med årliga drifttimmar och total effekt 60-90 MW.
Säkert skulle det vara av varje skattebetalares intresse att se dessa uträkningar som ger en summa på 520.000 euro per år, samt alla plus- och minusargument.
Att förlita sig på två elmatningar, må så vara direkt oberoende av varandra, är lite som en omvänd rysk roulette. Koppla upp sig mot en elmatning och hoppas på att den fungerar dygnet runt.
Oberoende av vilka överenskommelser och avtal man har – så fort det är en nationell eller internationell kris så kommer det egna landet med dess egna regioner i prioritet.
Helt tydligt här hur galet allt blivit med corona.
I stället för en gemensam europeisk strategi har varje land bara sett om sina egna intressen. Så blir det med elektriciteten också om, eller rättar sagt när, det blir en bristvara.
Det är här som den lokala reservkraften ska träda in och förse Åland med allt elbehov.
Få (om kanske ingen) är de åländska konsumenter som har egen reservkraft till 100 procent. Mig veterligen har inte ens sjukhuset tillräckligt med reservkapacitet, förutom till de allra mest livsviktiga funktionerna.
Och ju mera fordonsparken elektrifieras, desto sämre blir det, då det ej finns någon laddningsstation med inbyggd kraft, medan de ”vanliga” fordonen bara kör till servicestationen och fyller upp tanken.
Lite som en Hollywoodfilm, men det är realiteten. Gilla det eller ej.
Denna insändare får gärna bemötas med fakta.
Jerker Åkerman
