Foto:

Ta barn och ungas mående på allvar

Jag läser Runa-Lisa Janssons insändare i Ålandstidningen den 31 maj angående hemmasittare och känner mig manad att klargöra några saker. Hela texten är ett utmärkt exempel på Dunning-Krugereffekten. Det är lätt att vara svartvitt och vara säker på sin sak om man inte är insatt i en fråga. Detta gäller de flesta kunskapsområden, så även barn och ungas psykiska hälsa.

Dels utgår Jansson från att de föräldrar hon skuldbelägger har samma förutsättningar som hon själv, och att barnen hon ondgör sig över haft samma förutsättningar som hennes egna vilket är antingen ignorant eller enfaldigt sätt att se på världen. Det kan inte ha undgått Jansson att vi alla inte har samma utgångsläge i livet. Att ha privilegiet att utgå från ett sådant scenario där man utmålar sig själv som lyckad i föräldraskapet och att barnen lyckats på grund av ens egen förträfflighet tycks göra skribenten oförmögen att reflektera över frågans komplexitet. Vi vet att de fysiska, psykiska, kognitiva, socioemotionella och socioekonomiska möjligheterna är väldigt varierande för hela befolkningen. Detta gäller både vuxna och barn.
Jansson ser på problematiken endast som ett beteendeproblem, vilket bara är en av många orsaker och analysen blir därför ensidig och ofullständig. Fenomenet hemmasittande kan bero på flera faktorer som Jansson inte nämner. Skolmiljön kan upplevas pressande och individen kan känna att eleven inte passar in i skolgemenskapen. Svårigheter med inlärning och koncentrationssvårigheter kan också bidra till att elever undviker att gå till skolan, såväl som mobbning, konflikter med klasskamrater eller svårigheter att skapa och behålla vänskapsrelationer.

Dessa svårigheter kan leda till ångest, depression eller låg självkänsla, vilket i sin tur kan göra att de väljer att stanna hemma i stället för att möta dessa utmaningar. Hemmasittande kan också vara kopplat till familjeförhållanden och omständigheter. Vissa elever kan ha problem hemma, till exempel konflikter med föräldrar eller syskon, otrygghet i hemmet eller brist på stöd från familjen. Fysisk och psykisk ohälsa kan också vara en orsak till hemmasittande. Elever som lider av ångest, depression, kroniska smärttillstånd eller andra hälsoproblem kan ha svårt att hantera kraven i skolmiljön och väljer därför att stanna hemma.

Dessa faktorer förekommer inte nödvändigtvis enskilt, utan är ofta sammankopplade och påverkar varandra. För att hjälpa unga elever som sitter hemma är det viktigt att identifiera och förstå de underliggande orsakerna för att kunna erbjuda rätt stöd.
Det är i högsta grad en tvärsektoriell politisk fråga, såväl som en operativ, och beslutsfattare måste skaffa sig åtminstone grundläggande kunskap i de frågor de ska ta beslut. Politiskt ska vi formulera tydliga visioner kring skol-/läroplikt, social-, hälso- och sjukvård och målsättningarna för verksamheten vi bedriver, samt förväntningarna på verksamheterna.
Vi behöver ta ekonomiska och juridiska beslut som stöder de visionerna och ger tjänstemän, socialarbetare, skolpersonal och pedagoger möjlighet att göra sitt jobb och vi ska definitivt sluta avsäga oss samhällsansvaret för en hel generations psykiska illabefinnande. Den som har makten måste också ta ansvar.

Cita Nylund

Hittat fel i texten? Skriv till oss