För att kunna se var man hamnar om man värderar en viss ideologi över en förnuftig sakpolitik behöver man bara ta en titt på Tysklands energipolitik.
Det som sker i dag är att man skjuter alla problem på Rysslands angreppskrig mot Ukraina. Ja. Detta är säkert EN orsak till prishöjningar på energisektorn och inom andra områden. Men så som jag ser på saken så började krismodus redan före Ukrainakriget och även coronapolitiken gjorde sin del i det hela. En vidare pusselbit i detta är som sagt Tysklands energipolitik.
I juni 2011 beslöt Tysklands dåvarande förbundskansler och fysiker Angela Merkel att verkställa främjandet av förnyelsebara energikällor som man jobbat för sedan 1990. Målet var att stegvis avskaffa ”fossila” energetiska försörjningsformer och ersätta dem med så kallade ”förnyelsebara” energibärare. I klartext betyder det att man avskaffar stabila energikällor som kan leverera el dygnet runt i de mängder som behövs och i stället tar in väderberoende ostabila energileverantörer som omvandlar energi till el bara när vädret tillåter. Energi man i dag inte ens kan lagra i kvantiteten som behövs för att kunna uppfylla ett stort industrilands energibehov.
Detta är enligt mig helt galet och leder om man fortsätter så till en deindustrialisering av länderna som är med på denna agenda. Vi måste komma ihåg att en stadig energiförsörjning är basen för välfärd och Tyskland som Europas största industriland är motorn för Europas framgång.
Jag ser att även här på Åland finns det krafter som lobbar hårt för den här strategin. Det jag inte har sett är en grundlig konsekvensbedömning som innehåller påverkan på Ålands miljö, ålänningars hälsa, vad det kostar för åländska skattebetalarna och hur krissäker denna slags energiförsörjning egentligen är.
Redan i dag varnar nämligen Tysklands näringsminister Robert Habeck om att det kan bli mörkt i landet och att delar av Tysklands industri inte kan fortsätta med sina verksamheter. En grön minister som ändå håller fast vid och vill stänga av de tre kärnkraftverk som är kvar i dag inom 2022. Samtidigt uttrycker han en önskan och en förhoppning om att de franska atomkraftverken kan leverera el så fort som möjligt. Jag kallar detta för en hög schizofren politik. Eller så möter ideologi realiteten.
Nu är det så att framtidsprognosen säger att energibehoven kommer att öka framöver. Men med en sådan politik minskar vi tillgången till stabil energi enligt mig och frågan är hur vi bemöter problemet. Vi är beroende av en prisvärd och stabil energiförsörjning för att kunna upprätthålla vår välfärd.
Mitt förslag är att vi satsar mindre på ideologibaserad politik och i stället använder oss av ett sakorienterat handlingssätt. Det vill säga mindre vind och solenergi och mera kärnkraft och andra konventionella energikällor så länge de är förmånliga och säkra. Det finns nämligen redan i dag kolkraftverk som omvandlar el nästan koldioxidneutralt och moderna kärnkraftverk kan minska nukleärt avfall betydligt och till och med återvinna det. EU har just deklarerad kärnenergi och gas som hållbara energikällor.
Så tänk om nu. Var med och stoppa detta rödgröna vansinne.
René Janetzko
