Foto:

Stadens nya Mise-direktiv löser inte problemen

Missnöjet med avfallsmyndigheten Ålands miljöservice (Mise) ligger och pyr och blossar med jämna mellanrum upp till en berättigad kritikerstorm mot det kommunala avfallsmonopolet, som inte följer lag eller ordning. På tisdag ska stadsfullmäktige ta ställning till Mariehamns stads uppdaterade direktiv för Mises verksamhet. Som medborgare hade man efter all kritik väntat sig en skärpning av direktiven i syfte att styra upp verksamheten och göra den helt laglig.

Mise tar enligt min uppfattning utan stöd i lag och i strid med EU:s regelverk ut allt för höga schablonavgifter för den hushållsnära avfallshämtningen utan att ta hänsyn till hushållens faktiska behov och produktion av avfall. Många soptunnor skramlar tomma och hushållen tvingas betala för att bli av med luft.

I strid med lagen tvingas de åländska hushållen i Mise-anslutna kommuner dessutom betala för den avfallshantering som faller inom producentansvaret. Hit hör insamling av förpackningar, emballage och återvinning av allehanda uttjänta produkter och varor som släpps ut på konsumentmarknaden. Och detta tillåts med den övervakande myndigheten, landskapsregeringens goda minne pågå år efter år.

En ledare i Nya Åland för nästan exakt ett år sedan beskriver Mises pågående verksamhet kring producentansvar så här: ”Ett politiskt styrt, olagligt bolag betalar näringslivets räkningar med skattebetalarna pengar utan att ha rätt till det. Hur kan en sådan kupp vara möjlig?” Som om det inte vore nog, gör Mise internupphandlingar med kommunalägda bolaget Svinryggen deponi Ab, vilket saknar stöd i lag och utestänger privata aktörer.
Stadens nya medlemsdirektiv som stadsfullmäktige nu ska ta ställning till är vaga och fokuserar inte på att göra verksamheten laglig och därmed inte heller på att sänka hushållens höga avgifter.
I stället tillåts verksamheten fortsätta i stort sett som hittills.

Om det nya direktivet ska göra skillnad bör staden tydligt skriva ut att hushållens avgifter till Mise ska bestå av två delar enligt följande:

• En grundavgift till kommunförbundet som grundar sig på antalet personer som bor i fastigheten och fastighetens användningsändamål. Grundavgiften bestäms fastighets- eller hushållsvis för att täcka förbundets fasta kostnader för omhändertagande av hushållsavfall vid återvinningscentral.
• En rörlig avgift som avser fastighetsnära hämtning. Denna avgift kan differentieras på basen av hushållens val av tjänst, tömningsfrekvens och avfallets mängd.
För att stadens direktiv ska följa avfallslagens 46 § (15.7.2021/714) om Producentansvar bör även framgå att: Hushållen inte ska delta i kostnader för omhändertagande av avfall som omfattas av producentansvar.
I dag betalar faktiskt hushållen i strid med lag för producentansvar inte bara en, utan två gånger; första gången vid köp av en vara och ytterligare en gång till Mise.

Rolf Granlund (ÅF)

Hittat fel i texten? Skriv till oss