Foto:

Sockerbetan värdefull i växtföljden

När man under en längre tid odlar grödor som är närbesläktade bygger man upp problem med sjukdomar och parasiter vilket i sin tur minskar skördarna. Sockerbetsodlingen blir då biologiskt sanerande från ett antal växtföljdssjukdomar. Den bidrar till att mängden kväve och växtskyddsmedel kan begränsas för efterföljande gröda.

Sockerbetan är alltså värdefull i växtföljden. Den växer långt in på hösten och har långa rötter, som kan sträcka sig så långt som två meter ner i marken. Detta innebär att betan kan ta upp och utnyttja stora delar av det kväve som annars riskerar att hamna i sjöar och vattendrag. Sockerbetan utnyttjar inte bara kväve i mineralform utan även stora mängder kväve som naturligt finns i marken. Därmed minskar behovet av gödsling. Konstgödsel är dyrt och inget man använder mer än nödvändigt. Tanken är att den näring man gödslar med ska upptas av grödan och avlägsnas från åkern vid skörd.

När sockret har lakats ur sockerbetorna blir det kvar en fiberrik betmassa, som efter torkning och pressning används i en rad olika sorters djurfoder.

För all odling är jordens tillstånd av avgörande betydelse för ett lyckat odlingsresultat. Här ingår växtföljd, kalkning, dränering etcetera. Eftersom sockerbetan är en djuprotad gröda ger den en lucker jord med bra jordstruktur. Naturresursinstitutet har i den nationella miljöövervakningen en uppföljning av kolhalten i de åländska jordarna. Resultaten visar en viss uppgång i kolhalt under perioden 1987–2018, vilket är glädjande. Överlag har de åländska jordarna en hög mullhalt.

Det stämmer att Finland har en dispens för användningen av neonikotinoider som betningsmedel på sockerbetsfrön. Denna dispens har man fått sedan 2019 då neonikotinoider förbjöds inom EU på grund av forskningsrapporter om bidöd invid besprutade fält. Anledningen till att man beviljas dispens är för att sockerbetan är en tvåårig växt som inte bildar blomställning första året när den skördas. Sockerbetans blommor producerar heller inget pollen, ingen nektar eller honungsdagg och drar därför inte till sig bin eller andra pollinerare. I Finland finns heller ingen fröproduktion för sockerbetor. I användningsvillkoren för dispensen finns även ett förbud för att under följande år efter odling av sockerbeta odla odlingsväxter som drar till sig pollinerare.

Ålands producentförbund ser sockerbetan som en intressant gröda även ur den synvinkeln att odlaren sprider ut riskerna med ytterligare en gröda i växtföljden. Om spannmålsskörden blir dålig kan sockerbetsskörden rädda upp en del. Vi uppmuntrar alla odlare att använda sig av en bred och mångsidig växtföljd.

Hållbarhetsarbetet är viktigt för ÅPF och vi fortsätter att arbeta för en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar livsmedelsproduktion för de åländska odlarnas bästa.

Sue Holmström

Vd Ålands producentförbund

Hittat fel i texten? Skriv till oss