Jag har under hösten följt med diskussionerna om stadens skolmat och matpengen för den samma. Det finns en tydlig och klar politisk samsyn över att pengen inte längre räcker till för att våra barn ska få äta sig mätta under skoldagen. Jag har själv diskuterat med min dotter och hennes kompisar om hur de upplever skolmaten. Diskussioner om antalet vegetariska, gröt- och soppdagar och även att det vissa dagar till och med begränsas i hur mycket man får ta. Det kan visserligen behövas för en del barn men inte för alla.
Nu ser det ljust ut att fullmäktige i 2023 års budget höjer matpengen och att det dessutom kan omdisponeras i 2022 års budget för att det även i slutet av terminen finns en högre budget för maten.
Men är en höjning av matpengen allena en garanti för riktig bra skolmat i vår skolor? Kostchefen fastslår alla skolors menyer på förhand för att alla barn ska få en ”likvärdig” skolmat. Det låter ju bra, men… hur inspirerande och roligt är det för de som jobbar i våra tillredningskök? Vi vet alla att många mår bättre på sina jobb om man har möjlighet att påverka sitt arbete. Om varje kök skulle få friare tyglar så tror jag att kreativiteten och glädjen i köket kunde spira. Att personalen, inom matpengens ramar, kunde få hitta egna varianter och kanske inspirera varandra, tillför arbetsglädje.
För flera år sedan tog fullmäktige ett beslut om att en viss procent av råvarorna skulle vara ekologiska, detta har inte uppnåtts, just nu är man långt ifrån målet främst på grund av den låga matpengen. Jag anser att det skulle vara viktigare att i stället för ett ekologiskt mål skulle finnas ett krav på andel närproducerad mat. Ett sådant krav kunde vara ett stöd i kommande upphandlingar av råvaror. Det skulle även gynna Ålands självförsörjningsgrad.
Politikerna behöver även ta beslut om att matpengen per automatik ska indexjusteras varje år utan vidare diskussion. Detta för att undvika att vi i framtiden hamnar i samma dilemma som nu.
Anna Holmström (C)
