Deltar jag i debatter i sociala medier eller pratar jag med vänner, kollegor och bekanta handlar detta av en naturlig anledning ofta om viruset som sprider sig inom våra samhällen. Grundtanken hos många är att vi måste göra allt för att bromsa eller till och med stoppa smittspridningen.
Verkligen allt? Nu, då vi befinner oss i ett läge då smittspridningen tar fart börjar acceptansen för stramare åtgärder öka och ordet ”lockdown” hörs allt oftare i sammanhanget. Innan jag ger min syn på saken vill jag säga att jag anser att våra ansvariga politiker och tjänstemän här på Åland har skött denna kris bra och jag hoppas man fortsätter med samma ögonmått. Ser jag omkring mig vad som försiggår i många av våra grannländer kan jag tyvärr inte säga samma sak. Där betyder nämligen ”lockdown” att man ofta med osthyveln stänger ner samhällen. Med stora konsekvenser som följd.
Man kan redan i dag i olika utredningar läsa vad de stora ingreppen i samhällena har gjort med folkets hälsa, företagandet, ländernas ekonomi och demokrati. Jag lovar att det är skrämmande läsning. Trots detta håller man fast vid strategin trots att Stanforduniversitet genom sin studie har klarlagt att sådana drastiska åtgärder inte levererar den önskande effekten angående smittspridningen och även WHO varnade för stora kollateralskador som kommer att överstiga dödssiffror angående covid 19.
Vi har nu levt i ungefär ett år med detta virus och politiken verkar vara helt förlamad då man fortfarande inte ser på helheten och fortfarande inte fattar målinriktade beslut. Alla beslut och åtgärder som är ett ingrepp i människornas integritet, självbestämmanderätt, ekonomi och hälsa ska övervägas noggrant och grunda sig i evidensbaserat faktaläge och grundliga juridiska utredningar. Vissa ingrepp handlar nämligen om ingrepp i våra grundlagar som människor har kämpat för i årtionden, pelare i våra demokratier som jag anser är hotade.
Med helheten menar jag också att man ska vidta åtgärder efter lokala förhållanden; det vill säga efter var smittspridningen sker mest och vilka företag som kan fortsätta med sina verksamheter med bra hygienkoncept. Bland annat kulturevenemang och gastronomibranschen har redan utvecklat sådana koncept.
En av smittspridningens hotspots är kollektivtrafiken. En effektiv åtgärd för att kunna skydda riskgrupperna kan enligt mig vara att man satsar pengar på ett utökat antal färdtjänstbiljetter eller på ett enkelt sätt ge äldre av ett viss ålder, och personer som tillhör en riskgrupp, taxikuponger så de kan undvika kollektivtrafiken en viss tid tills det har blivit lugnare igen på virusfronten.
Sådana riktade åtgärder tycker jag är på lång sikt ekonomisk mera hållbara än osthyveln. Samma gäller även sjukvården. Istället för att hälla ut stora stödpengar över drabbade företag på grund av nedstängningar och stängda gränser kunde man investera ekonomiska medel i sjukvården. Då kunde vi kanske se mera avslappnat på denna pandemi då covid fortfarande har en relativt låg dödlighet (0.1-0,2 procent) och även ett relativt lågt insjuknande (över 95 procent klarar sig utan större bekymmer) trots en hög smittspridning.
Stanna frisk och tack för ordet
René Janetzko
